Min Julkalender

Del (20) drömmar av sammet


Varken jag eller Noelle har den minsta lust att kliva upp då sängvärmen känns så mycket mer lockande efter den sena natt det faktiskt blivit. Dock helt utan förvarning öppnas dörren till sovrummet med ett ryck och Hennes mamma står på tröskeln.
- GOD JUL! Utbrister hon och strålar med hela ansiktet.
- God jul, hör jag Noelle mumla under täcket någonstans...
- God jul, säger jag och ler lite blygt.
- Så, så.. kliv upp nu så vi får äta lunch tillsammans! Med de orden lämnar hon oss ifred igen, men orden hänger kvar i luften så vi kom fram till att det enda rätta var väl att kliva upp.

Hand i hand går vi mot matsalen och när vi kliver in genom dörren möts mina ögon av MAT! Då menar jag verkligen mycket mat. Det var nästan med någon sorts ångest fylld känsla som jag tog för mig av maten som bara tycktes växa som berg runt omkring oss.

Helt plötsligt känner jag hur det vibrerar till i min ficka, försiktigt lirkar jag upp mobilen och hoppas på att ingen ska se vad jag gör.

Från Noelle :

Sängen om 20 min,
måste ju träna bort all mat man stoppat i sig.


NOELLE

Jag biter mig i kinderna för att inte börja skratta när jag ser hur ett litet förvånat uttryck sveper över Toms ansikte men i nästa sekund ser han ut som om ingenting hade hänt.

Men sådan tur att vi skulle få tillbringa våran julafton i sängen skulle vi ju inte ha direkt, nej nej, hur kunde vi inbilla oss någonting sådant. I stället vart det så att jag och Tom fick åka in till stan med min syster Aneko och hennes dotter, ingen Phil, för att slutföra de allra sista inköpen för kvällen. När vi äntligen är framme i den extremt stora gallerian tvingar min syster på mig och Tom lill flickan så för oss bar det av till den stora leksaks butiken på fjärde våningen.

Blicken sedan i Chiones ögon när vi väl var inne affären, jag förebrår henne inte alls. De dignande hyllorna fyllda till både höjd och bredd med nallar, dockor och alla möjliga och omöjliga leksaker man kan tänka sig, är ju ett barns största dröm.

I minst en timme stod Chione och bara förundrades över hela saligheten där inne, hon gick försiktigt omkring och strök sina små fingrar över nallars sammets kroppar och dockors vackra hår. Hack i häl gick jag och Tom, han med sin arm om mig, men vi gav henne lite utrymme då det här var hennes stund och vi tyckte att den kunde hon lika gärna få spendera i sin egen lilla värld. Lite då och då vände lillan på sitt huvud som för att kolla om vi var med. Synen som utspelades framför oss var nästan lite rörande, Chione som var en nästan exakt kopia av sin mamma, i miniatyr då, hade alla asiatiska drag och svart hår som var uppsatta i två tofsar på vardera ovan sida om huvudet.

Helt utan förvarning stannar hon framför en hylla fylld med STORA nallar, eller i detta fall var det hundar. Alla var väldigt stora, mycket större än naturligt, men det fanns såklart olika raser men Chione verkade ha fastnat för en väldigt speciell. Det var en basset hound som låg ner, han var gigantisk jämfört med henne och han hade stora sorgsna ögon. Saken var den att hon sa ingenting utan stod bara där i flera minuter och tittade på jätte hunden, strök honom över nosen och klappade honom en aning bakom öronen.

- NELLA! Tjoho! Här kommer jag! Förtrollningen runt oss tre bröts av min systers glada rop och Chione vände sig om mot sin mamma och pekade med ett litet finger mot hunden.

- Mammaa, hunden vill vara med våran jul. Hennes ögon såg nästan lika sorgsna ut som hundens när hon tittade på sin mamma.

- Lilla gumman, Aneko gick fram och lyfte upp sin dotter i famnen samtidigt som hon tittade på prislappen som satt fast i hundens öra. 100$! Vännen det är väldigt mycket pengar och jag har redan köpt jätte mycket julklappar för alldeles för mycket pengar, men jag är säker på att den hunden och alla andra hundar och dockor och leksaker kommer få den underbar julafton här i varuhuset. Tänk vad mycket dom kan leka med här. Tack för hjälpen Noe! Hon ler varmt och tacksamt mot mig.

- Tom var också här, säger jag nästan lite för surt.

- Äsch! Jag gjorde ju ingenting. Rodnar Tom.

DEL  (21) Sex är en julklapp för sig

TOM

- Kom nu lilla gumman, nu ska vi gå och handla det sist inför middagen som mormor bad oss om. Vi ses vid bilen senare då. När Aneko vänder sig om och går, Chione kikar över hennes axel och jag ser hur hon kastar en förtvivlad blick mot hunden på hyllan och hur en liten tår trillar ner för hennes vackra små kinder.

-Du älskling, jag har några ärenden jag ska utreda så vad sägs om att ses om en timme utanför Cafét? Säger jag och ler lite snett som jag nästan alltid gör för att få som jag vill.

- Sounds fair to me baby! Hon ger mig en snabb kyss på munnen innan hon går iväg mot rulltrapporna.

NOELLE

Jag tittade på klockan igen, vart var han? Jag sjönk ner på bänken bredvid mig med en tung suck. Jag ryker till när det börjar tjuta och vibrera av min tills nu så tyst telefon.

Jag: Hallå! Tom?

Tom: Ja, sorry hunnie, jag kommer nu men vi kan väl ses vid bilen?

J: Jag antar det, säger jag samtidigt som jag tar mina påsar och börjar gå.

T: jag är ledsen Noe för att jag inte dök upp.

J: Det är lugnt, ljuger jag så trovärdig som jag kan innan jag lägger på.

Så fort vi kom tillbaka hem tog jag tag i Toms hand och drog med honom till sovrummet, jag stängde dörren bakom oss och låste dörren.

- Nu du, nu ska du få se. Jag bet mig i läppen, tittade förföriskt in i hans ögon innan jag smög in mina händer under hans tröja.

- Ooo se vad babe, han blinkade flirtigt mot mig samtidigt som han förde in sina händer bakom min rygg. Han lutade sig försiktigt fram och helt plötsligt mötte hans mjuka läppar mina och jag fick för första gången den eftermiddagen känna hans underbara smak i min mun, smaken av Tom.

- vänta nu här! Säger jag med bestämt röst och lägger ett finge över hans läppar så att han inte ska kunna protestera. Det var ju jag som skulle visa dig(!) någonting. Ett finurligt flin sveper över mitt ansikte och jag ser hur Toms förväntan ökas när jag tar hans hand och leder honom mot sängen.

EN TIMME SENARE

- NOELLE!!!! Jag dööör! Stönar Tom där han ligger på min säng med vardera hand knuten till mina sängstolpar i några scarfar jag hittade i min garderob.

- Det tror jag då inte att du kommer att göra älskling säger jag med retsam röst och ringlar mitt finger över hans mage, ned mot hans kalsonger, som inte direkt döljer Toms känslor, jag gränslar hans mage bak och fram så att mitt ansikte blickar mot hans fötter. Utan att ta notis om Toms böner om nåd tar jag tag med mina händer om hans fötter, kysser min väg fram från hans stortå, och upp längs insidan av hans men hela vägen upp till ljumskarna.

- Noe! Älskling, ta mig här och nu!! Jag ber dig innan jag dör av lust! Hans blick är alldeles dimmig av kåt slag och jag ser hur det blivit en liten våt fläck på hans kalsonger.

- Sånt språk! Säger jag med spelad förnärmad ton i rösten. Jag reser mig ur sängen, ställer mig vid fotänden och låter både min BH och mina trosor falla till golvet. Förföriskt och smygande kryper jag upp över fotändan, smeker av Tom sina kalsonger och lägger mig sedan över honom. Våra läppar möts i en djup och hungrig kyss men så fort våra tungor möts känner jag hur Tom spänner sig under mig och någonting varmt och kladdigt kletar sig mot min mage.


--


Nu vill jag ha komentarer!

A/N: Jag är ledsen för att denna publicerades så sent samt att den vart så kort men jag har vartit busy busy och är super trött just nu.

Del 8 - Uttråkad

BILL

Men svara dåå! Förbannad på min osmidige bror viker jag ihop min mobil med ett smack. Jag känner att jag behöver lite sällskap, av vem som hellst just nu. Jag är so ofantligt less på mig själv och mitt eget sällskap att jag i mitt desperata försök att nå omvärlden loggar in på en chat för södra Tyskland. Ange alias mumlar jag och skriver in det första jag kommer på "langweilig"

Babydollxxx: E d ingen här lxm? Jag håller på dö av tristess,,

Langweilig: Hey babydollxxx, hur äre? Lusst att snacka?

B: Tack! You just made my day!

Och så fortsatte vi i fler timmar, det visade sig att Babydollxxx var en 17 årig tjej från Washington DC, fick även se en bild på henne, sjukt söt flicka vill jag lova.

TOM

- Och du håller koll på din dotter! Fräser Noelle när vi kliver in i matsalen för att äta fukost lunch med resten av familjen.

- Hörrö du unga dam! Noelles pappa, president snubben, höjer ett ögonbryn och tittar sin ditter djupt i ögonen.

- Ja men pappaaaa. Noelle blir gnällig på rösten och låter precis som Chione när hon inte får som hon vill.

- Slut diskuterat! Säger han markerande och till och med jag förstår att det inte skulle vara lönt att argumentera emot.

NOELLE

För att hälsa på mina vänner har jag bestämt mig för att vi skall ta en taxi, först och främst för att inte dra till oss all uppmärksamhet och sedan för att vår chaffis inte skall nehöva roa sig själv hela dagen. Hand i hand traskar jag och Tom hand i hand ner för grusgången, Tom kysser min hand och jag börjar genast fnissa.

- Lova att du inte avslöjar att du är en 80 åring i en 20 årings kropp för mina vänner Tom. Jag trycker hands hand och tittar menande på honom.

- Okej, jag ska försöka, men jag ka inte lova något. Säger han innan han glider in efter mig i Taxin.

DEL 7 - Mornings

NOELLE

- Så vad står på agendan idag? Tom tittar upp över kanten på täcket med pigga ögon.

- Vi ska träffa några av mina närmaste vänner. Jag sträcker på mig där jag ligger i sängen och ger ifrån mig ett långt stön.

- Oj, oj. Nära på vilket sätt. Tom plirar retsamt mot mig innan han dyker ner under täcket.

- Du din..! Det tar inte mer än någon sekund innan jag är under täcket, letande efter Toms kittliga punkter.

- Vad gööööör niiiii? Hör jag plötsligt en liten röst säga. Jag är snabbt uppe med huvudet igen och upptäcker Chione som står och trycker i dörröpningen.

- AAAAAAAAAAAANNNNNNNEEEEEEEKKKKKKKKKKOOOOOOOOOOO!!!!!!!!!!!!!!! Tjuter jag irriterat och med ens är Chione borta från mitt rum. Surt reser jag mig upp ur sängen, all busighet som tidigare bubblat i kroppen va som bortblåst. Linnet jag sovit i plockar jag av mig som om ingenting, men jag kan inte låta bli att dra på munnen när jag ser Toms min.

TOM

Mina manliga instinkter är så gott som omöjliga att hålla tillbaka när Noe utan någon som helst förvarning helt naturligt börjar klä av sig framför mig. Bilden av hennes söta bröst infiltrerr snabbt min hjärna och bilden etsas fast på min näthinna. Noelle böjer sig fram över en byrolåda för att leta efter en bh men jag är snabb. Innan hon hunnit räta på sig till sin fulla längd står jag bakom henne. Fingrarna stryker jag över henne i lena små rörelser och jag ser hur hon ryser till när jag låter dem snudda vid brösten. Min näsa borrar jag in i hennes hals, jag drar in den söta doften som är aldeles unik för denna fantastiska flicka. Efter vad som känns som en evighet vänder sig Noelle om och kysser mig djupt. Vår tungor går världens rond i brottning, jag suger in hennes under läpp i min mun och tittar busigt in i hennes ögon men släpper genast taget när jag känner en hand komma trevandes i linningen till mina kalsonger. Rummet börjar genast gunga när hennes lilla hand tar i mig, mina andetag blir ansträngda, det svartnar för ögonen och jag är i himmelriket.

A/N: Som ni läsare kommer se så är denna del postad på natten/morgonen, jag har förstått att jag inte ar möjlighet att posta den imrn(läs idag 6 dec) bitti/förmiddag för jag kommer inte vara hemm. Därav publicerar jag den nu, det är ju endå rätt dag..

Dagens lucka hör till mitt kapittel

Läs, njut och kommentera

Del 6 - Ärlighet

NOELLE

Jag sträcker på mig där jag ligger i min säng och när jag slår upp ögonen möts jag av Toms vackra bruna ögon bara några centimeter från mina.
- Jag tror vi ska tala om ärlighet du och jag. Säger han och ser på mig.
- Vah? Jag sätter mig upp och tittar på honom med en förvirrad uppsyn och är nära att nocka till honom med min panna.
- Det här, säger han och håller upp tre olika morgontidningar där rubrikerna lyser starkt emot mig; "HAR PRESIDENTENS DOTTER FUNNIT KÄRLEKEN!?", "TUSENTALS FANS GÖR UPPROR MOT KAULITZ VAL" och den sista "BÅDA I REGISTREN: SÅ VÄLJER PRESIDENTENS DÖTTRAR!"
Jag bara gapar, jag torde se ut som en fisk på land men det kommer inga ljud ur mig hur jag än försöker.
- Du kunde talat om att din pappa var president i alla fall! Jag tyckte han va bekant men jag kan ju inte påstå att jag är insatt i det som har med USA att göra.
- Hatar du mig? Jag blickar skyggt på Tom med rådjurs blick.
- Man kan väl säga att ingen av oss var direkt ärlig. Han ler och tar min hand.
- Jag är verkligen ledsen, jag vill inte förstöra din karriär som musiker. Jag känner hur lyckan från igår var som bortblåst.
- Det e lugnt, jag har läst dem redan och det mesta var positivt om hur trevligt det hade varit som vanligt och hur söt och rar flicka du är osv. Det enda som va lite jävligt va väl egentligen det där med "båda i registren" dom skrev om Phil och mig och jämförde oss och hur olika vi var att jag va så känd och eftertraktad och han hade suttit inne och grejer och hur ni systrar var så olika, dom gick väl på utseendet antar jag, och att ni valt så olika "livskamrater"
- Förlåt igen. Hon ler lite trevande mot mig.
- Det finns dock ett sätt du kan gottgöra mig om du känner för att vilja det. Han flinar lite.
- Jasså hur då? Säger jag
- Först ska du ta på dig den där röda sex dressen du hade igår.
- Du menar klänningen, skrattar jag.
- Ja den, och sen ska du dansa för mig och sedan strippa och efter det kan vi ha lite försonings sex. Han ser väldigt belåten ut med sig själv när han möter min blick.
- Haha det kan du ju glömma! Säger jag och knuffar omkull honom på sängen. Jag vet dock att du e kittlig. Jag sätter mig på honom och börjar kittla honom på halsen och lite där jag kommer åt.
- Nåååååd! SNÄLLA NÅÅD! Han vrider sig under mig och fnissar som en liten flicka.

BILL

Mina ögon sved av trötthet men jag hade inte den minsta lust att gå och lägga mig i sängen utan jag gick bara och hämtade en kopp espresso från köket och fortsätter stirra på tvn som inte underhöll mig ett dugg.

Min mobil började ringa och med ett ryck vaknar jag upp och spiller lite kaffe på mina byxor.
- Fan! Jag svär högt samtidigt som jag letar fram min mobil.
- Vart är Tom! Hör jag hur någon ryter i mitt öra.
- Öh, vafan, inte... USA. Säger jag efter en liten stund.
- Du ser till att han kommer hem genast och håll dig borta från pressen. Då hör jag att det är en av våra manegers.
- Men varf... Längre hinner jag inte innan det klickar till i luren.

TOM

- Ahh! Jag pustar ut och faller ner bredvid Noelle i sängen.
- Din lille buse. Hon ler och stryker sin hand genom mitt hår men mitt i allt det mysiga bryts ljudet av våra andetag av en skarp signal.
- Äh, skit i den, säger jag. Det är säkert bara bill som brutit en nagel eller något i den stilen. Hon fnissar åt mitt nästan elaka skämt och kysser mig på näsan.

DEL 5 - En smärre chock

TOM

- Dom var väl inte så hemska. Jag ler när jag slutligen dimper ner på sängen vi ska sova i.

- VÄL INTE SÅ HEMSKA! Du måste skämta Tom! Argt vräker hon omkull sin väska och spakrar till den och faller sedan ihop i en liten hög på golvet.

- Hur gick det! Jag rusar fram till henne och ser att hon gråter där hon sitter på golvet och kramar sitt ena ben. Jag reser henne försiktigt upp och sätter henne på sängkanten.

- J-j-jag... förlåt. Hon börjar snyfta igen och lutar sig mot min axel, jag vet inte riktigt vad jag ska göra men lägger min arm om henne och låter henne gråta.

NOELLE

Känslan över att vara tillbaka var jobbig. Skräckblandad förtjusning? Det fanns så mycket minnen på det här stället som jag bara ville glömma men även sådant jag verkligen ville uppleva igen men som är så gott som ouppnåligt. Det hade endå känts hyfsat okej hela kvällen, alla var jätte trevliga mot Tom och mamma verkade glömt bort för ett ögonblick att hon var av "finare klass" än Tom. Han var så söt, hackade på med sin stakiga skolengelska som inte blivit slipad på så mycket och mamma lät honom prata utan att fylla i och hitta rätt ord åt honom. Jag kände mig riktigt stolt över min familj, kanske för första gången i mitt bisarra liv. Aneko hade redan erkänt, och gjorde det flera gånger under kvällen, i mitt öra, att Tom verkliugen var en hunk, ett riktigt kap och att våra barn skulle bli underbart fina. Vid tanken på barn och lögnen om våran realation vred det sig rejält i min mage, rummet började gunga en aning och jag tittade fundersamt på mitt glas och undrade vad som varit i.

Strax innan vi skulle gå till vårt sovrum för att sova tog mamma med mig till hennes sovrum med förevändingen att hjälpa henne välja en klänning till morgondagens tillställning.

- Noe lilla älskling, sitt! Kommenderar hon så fort jag klivit in genom dörren efter henne.

- Vad är det mamma? Jag tittade oroligt upp på henne där jag sitter på sängkanten som jag blivit tillsagd.

- Tror du han verkligen han är rätt för dig! Säger hon och går rakt på sak utan att ta några onödiga och tidskrävande omvägar.

- Mamma, Tom är min vän, han betyder så otroligt mycket för mig, vad har du emot honom? Tårarna sved bakom ögonlocken och hotade med att tränga fram.

- Lilla Noelle, för det första så är han inte av samma klass som mig och pappa, ja familjen. Han är en helt vanlig tysk pojke, ingenting för min killa Lady Noelle! Hon placerade en hand på min kind för att verka ömsint och moderlig.

- Mamma, du vet att vi inte är adliga! Bara för att pappa är vad han är betyder inte vi mer än HIV smittad pestråtta gör! Inse det, LOVE BEFORE MONEY! Jag hade rest mig upp från sängen och är röd i ansiktet av ilska och kritiken mamma slänger över mig.

-Ja och för det andra så pratar han inte proper engelska, det kommer aldrig fungera Noelle! Jag fick nog av hennes vidriga tjat och rusade hals över huvud ut genom dörren genom hela residensen med tårarna sprutande ner för kinderna.

TOM

- Oh My God! Du är bara så läcker! Jag stänger sakta min mun som hamnar på glänt när Noelle kliver ut från badrummet och stoltserar i den nya klänningen och en snygg håruppsättning.

- Tack! Vad söt du är! Hon kommer gående mot mig, placerar en hand om min höft och ser utmanande på mig.

- Verkligen! Hinner jag precis yttra innan hon kysser mig mitt på munnen, jag är totalt oförberedd på hennes handling men finner mig snabbt och är genast med på noterna.

NOELLE

- Ser du Tom, kolla vad mina händer skakar! Jag håller fram händerna och dom skakar verkligen, det här med att gå ner varje julfest och möta massor med människor och journalister är verkligen jobbigt. Varje år samma sak, jag vet ju att vi kommer vara morgondagens heta uppslag i varenda tidning i hela USA så man vill ju se bra ut!

- Gud är du så nervös sötnos! Han ser bekymrat på mig där jag står vid dörren till mitt rum.

- Mhh! Jag grimaserar lite.

- Kom nu så går vi ner, det är väl dags? Han tittar på klockan samtidigt som han går fram till mig och sträcker ut sin arm, jag tar hans och öppnar dörren för att gå ut.

Hand i hand går vi ner för den långa trappan och havet av människor och kamerablixtar slår emot oss i samma stund som en man ropar från trappavsatsen "Miss Noelle och Mr Kaulitz". Innan jag vet ordet av det börjar det gå ett sus genom journalisthavet och de trängs om att vara den som står längst fram för att kunna fotografera oss. Vi tränger oss fort förbi dem och jag släpar ut Tom till ett avsides rum där det är aldeles lugnt.

- Vad va det där!? Nästan skriker jag.

- Lugn.. Han ser lite rädd ut när han skyggt blickar ner mot mig.

- Varför vart det sådan uppståndelse? Det är inte meningen att morra åt Tom men det kommer bara av sig självt.

- Jag har väl kanske inte varit helt ärlig mot dig. Han ser skamset mot golvet.

- Okej...

- Jag spelar egentligen i ett världskänt rockband. Han tar mina händer och ser på mig med skam i blicken. Som du tydligen inte hört talas om. Tillägger han snabbt. Det kommer som en chock för mig att killen jag lyckats ragga upp redan är världskänd och troligen eftertraktad av större delar av ungdomstjejerna i världen.

- Vad gör ni två här? Jag rycker till och ser min mor stå i dörren med ett rasande ansiktsuttryck.

-Förlåt.. Jag tar Toms hand och lämnar mamma ensam kvar i rummet.

- Champange? En buttler kommer fram till oss balanserandes på en silverbricka fylld med champangeglas.

- Tack snälla du. Jag ler och tar ett glas.

Läs, njut och kommentera

DEL 4 - Väntan

NOELLE

Det var meningen att Tom skulle sova på min bäddsoffa i natt och jag i min säng i mitt rum. Men, när jag öppnar ögonen möts jag av en gubbe som kacklar om morgon färska nyheter på tv och en sovande Tom. Han halvt ligget halvt sitter lutad mot soffans armstöd och lutad mot honom har jag legat och sovit. Jag tar mitt pekfinger och börjar ringla det längs hans handrygg sedan i nacken och vidare över de nakna delara av hans kropp som inte skyls av kläder.

- Ge dig Bill... Mummlar han och vänder sig om.

- Jag heter inte Bill men om du trivs med att kalla mig det så är det helt OK från min sida. Ler jag och drar lite i hans arm så att han sitter upprätt. Yrvaken och med ett märke på kinden från sin hand tittar han förvirrat på mig men börjar le efter någon sekund.

- Hoppsan, vi somnade visst här igår. Flinar han.

- Ser så ut. Säger jag och reser mig upp för att kunna sträcka på mig. En skön kännsla fyller min kropp när jag sträcker mig blundande mot taket samtidigt som jag utstöter ett lite knorrande ljud.

- Söt mage. Fnissar Tom när min mage tittar fram mellan linnet och byxlinningen. Vad é klockan?

- Shit! Jag springer ut i köket och pustar ut när jag märker att den bara är 06.10.

- Så inbyggd väckar klocka ingår alltså när man är med dig! Han skrattar åt sitt eget skämt samtidigt som han med stor möda reser sin trötta kropp ur soffan.

TOM

När planet äntligen kommit upp i luften för att börja sin långa resa mot USA prata vi lite smått med varandra, om våra familjer och intressen. Jag berättar om Bill, min tvillingbror, och då måste hon såklart sticka in med frågan "är han och jag lika" eftersom jag råkat kalla henne Bill i sömnen, hur vi bor och att musik är mitt liv men jag nämner inget om Tokio Hotel. Jag känner att det känns fel att ta upp en sådan sak just nu, det här var hennes stund, jag var med för hennes skull.

- Wooh! Coolt att du inte pluggar å sån skit och ja, kan leva på ditt intresse. Noelle utsrålar både glädje och någon annan sorts obeskrivlig energi som får det att pirra i min mage.

- Men nu vill jag fråga dig! Jag se trotsigt på henne och sätter sedan igång att grilla henne. Hur kommer sig att din familj är så rik? Varför bor du inte med dem i USA, det måste ju finnas så mycket bra skolor där och vad kommer hända när vi kommer fram?

- Ehrm... jo... Tom... Hon rodnar och börjar fummla lite med en hårsnodd som hon har runt ena handleden.

- Vad? Jag känner hur en oroskänsla kommer krypande men jag slår undan den och tar i stället hennes händer.

- Jo, jag vet inte hur jag ska förklara det enklast men min pappa är en väldigt speciell man i USA. Hon flätar in sina fingrar i mina och kramar min hand ganska hårt.

- Vaddå? Är han den mest efterlysta brottslingen i hela nordamerika eller? Hon börjar genast fnissa och knuffar till mig i sida.

- Nej dummer! Men han är iaf väldigt betydelsefull och ja på så sätt har han tjänat mycket pengar och det är mer inkomst än utgifter och ja, vi har blivit rika helt enkelt. Min familj består av min syster Aneko, min mamma och min pappa, sen jag då förstås. Aneko är 20 år och bor tillsammans med världens störtsta skitstövel som heter Phil och dom har en dotter som heter Chione.

- Mysko namn, värsta japanska och så du, Noelle, det e ju amerikanskt. Jag inser hur förvirrad jag måste se ut men struntar i det och väntar i stället på svar.

- Mamma är 50% Japanska och 50% Amerikanska. Det är väl den största anledningen, Aneko har fått väldigt mycket av den asiatiska sidan medan jag bara blivit mörkhårig och brunögd.
- Du é iaf grymt snygg. Jag ler mot henne och blinkar lite överdrivet med ena ögat.

BILL

- Always foooooor yooooooou! Luften håller på att ta slut och det bränner i lungorna samtidigt känner jag hur det trycker på bakom ögonlocken. Gråt inte, gråt inte. Tänker jag för mig själv hela tiden. Gitarrsolot som strömmar ut i lurarna ger mig gåshud över hela kroppen och ny kraft att avsluta låten. I'll walk just behind you to catch, if you faaall..

- Snyggt Bill, den kör vi på! Säger snubben i lurarna. Jag tar ett djupt andetag och går ut ur det lilla rummet jag stått och sjungit i.

NOELLE

- Du dödar min hand! Gnyr Tom.

- Förlååt! Jag lättar taget om hans hand och ler lite ansträngt, mitt hjärta bultar hårt och rastlösheten och nervositeten gör sig påmind.

- Det är jag som ska vara nervös! Han flinar trotsigt och gör något jag aldrig, inte ens i mina vildaste fantasier, trott skulle hända. Helt plötsligt, utan förvarning och spontant, böjer han sig fram och kysser mig lätt, mitt på munnen. Sedan blir det tyst och innan men jag hinner bli mer nervös är vi framme.

Jag sväljer hårt och lyfter blicken mot huset, eller ja, recidensen som tillhör vår familj, föraren kommer och öppnar dörren för mig. Hand i hand kliver vi ur bilen jag och Tom. Ut genom dörren kommer min syster flygande med ett stort leende på läpparna och med lilla fröken Chione på höften.

- VÄLKOMMEN! Gastar hon och kramar mig hårt. Snacka om hunk du har med dig! Viskar hon i mitt öra när hon omfamnar mig som hårdast.

- Tom, Det här är min syster Aneko. Aneko, det här är Tom. Jag ler när jag försöker intodusera dem för varandra och tvekar en sekund för att fundera hur jag ska pressentera honom, vill ju inte säga " Det här är någon randome snubbe jag hittade på vägen".

- Trevligt att träffas! Strålar Aneko mot Tom och skakar hans hand.

- Tack detsamma. Han ser blyg ut men av någon outgrundlig anledning så känner jag av en viss själväkerghet.

- Är ni tillsammans? Frågar hon på samma sätt som man talar om vädret. Jag slänger en hastig blick på Tom och undrar vem som ska svara men utan att få gensvar på blicken ser jag hur han öppnar munnen.

- Ja, det är vi. Han ler som hastigast men jag ser ur det fortsätter att glöda i hans ögon.

- Då går vi väl in då! Bry er inte om väskorna, dom bär buttlern in. Hela vägen in pladdrar Aneko på och ditten och datten och över hennes axel tittar Chione fram ibland men duckar igen så fort Tom tittar på henne.

TOM

På väg upp mot huset tar jag Noelles hand men tittar inte på henne, rör bara lite på min piercing, till svar frå jag en tryckning i handen.

Läs, njut och kommentera


DEL 3 - En gammal mopp

TOM

- SLUTA FÖR FAN INNAN JAG BLIR GALEN! Jag sliter ut kläder och andra accessoarer från min garderob för att sedan slänga ned dem i min resväska.

- Du fattar väl att jag är rädd om dig! Skriker Bill från andra sidan av sängen där han parkerat sig på golvet.

- Om du va så rädd om mig och ville mitt bästa skulle du sluta gnälla! Biter jag av samtidigt som jag irriterat drar igen blixtlåset till min väska, placerar solbrillorna på huvudet och en mördande blick på Bill.

- Snälla Tom... Viskar han och sätter händerna för ansiktet.

- Här! Säger jag och slänger åt honom en DVD film. Titta på den så förstår du vad jag ska göra men bli inte orolig över sexscenerna för dom har jag FUNDERAT på att skippa. Bill, som nu har mascara och eyeliner utsmetat över sina kinder, stirrar förvirrat på omslaget till filmen "the Wedding Date".

- Men... Innan han hunnit avsluta sin mening är jag i hallen där jag stoppar fötterna i dojjorna och sedan går ut genom dörren.

NOELLE

- Fan va det ska ringa idag då! Gnyr jag halvhögt och välter mig ur sängen.

Jag: Mh... Jag lägger igen ögonen och väntar mig min systers röst i örat.

I andra änden: Hej! Det är Tom, stör jag?

J: Nej! Inte alls! Med ens är jag klarvaken.

Tom: Skulle jag kunna få stanna hos dig tills imorgon? Han låter väldigt generad på rösten och jag kan verkligen se hans rodnande kinder framför mig.

J: Självklart får du de. Säger jag och kväver ett fniss. Tyvärr så finns det en hake.

T: Vad? En ännu ej känd pojkvän? Hans mjuka skratt känns som sammet i mina öron och min mun, med hjärnan helt ovetande, formar ett litet leende.

J: Nä, inte riktigt. Du ska få ägna dig åt din favoritsyssla.

T: Förut var det städa, men nu är det shoping så länge det inte har med "New era" att göra.

J: Too bad, Tom, du måste vara min personlige rådgivare, måste köpa något nytt att bära hos mamma och pappa. En stor suck tar sig genom luren och ett kluckande skratt kryper ur min mun. Sedan rabblar jag min adress för Tom som behöver repetera den 7 gånger innan han minns den.

TOM

- Den här är väl fin! Hon kommer ur från provrummet, ställer sig framför mig och posar.

- Du skämtar va? Jag slänger blicken mot hennes hals sedan djupare ner.

- Jag vet att färgen är lite mossig men det finns andra färger. Hon ser gravallvarligt på mig och mitt ansiktsuttryck.

- Men... men det e ju NADA urringning! Helt plötsling börjar hon asgarva, hon rent ut sagt viker sig dubbel. Det rinner små tårar ur hennes ögon, av lycka.

- Jag skojade bara, ville se din reaktion, den här är verkligen inte jag. Hon tårkar en tår från kinden och skyndar sig sedan tillbaka in i provrummet och lämnar mig sittande på en stol utanför.

NOELLE

Fortfarande skrattande går jag tillbaka in och tar fram den klänning jag länge gått och suktat efter. Försiktigt glider den ner över min kropp och den sitter verkligen perfekt. Den är röd med svarta inslag, slutar någonstans mellan knäna och övre delen av låren, urringningen är djup och lite utmanande men inte porrig eller det enda man ser när man studerar mig.

- Har den där rysliga moppen tagit strypgrepp på dig där inne eller? Hör jag Toms sura röst och jag väcks med ens ur mina dagdrömmar. Jag öppnar försiktigt dörren, kliver ut och ställer mig blygt leende framför honom.

- Jag tror jag giller den. Säger jag trevande.

- Woh! Är det enda som kommer ur Toms mun, jag hinner precis se hur den glipar lite innan han för handen till munnen och torkar lite saliv från mungipan.

BILL

Jag torkar en tår som smitit från min ögonvrå innan jag stänger av DVD-spelaren. Irriterat smyger jag ner handen i fickan och skriver ett sms.

Till Tom:

Din lilla jävel, du vet att jag är svag för snyftfilmer!

Förlåt...

Jag klickar på send och kryper sedan djupare ner i soffan och somnar.

NOELLE

Helt plötsligt börjar Tom skratta där han sitter på min säng och just klagat på att jag tröttat ut hans fötter.

- Vad är det som är så kul? Att höra Toms söta skratt gör att jag känner hur det börjar kittla i min mage och innan jag vet ordet av skrattar jag också.

- Min brorsa, gav honom en film innan jag drog och han é ganska svag för snyftfilmer å ja, nu är han lite sur på mig. Tom ler brett och det gnistrar av glädje i hans ögon när han betraktar mig där jag sitter på en stol.

- Du är så omtänksam Tom. Jag krånglar av mig jackan och hänger upp den i hallen. Är du hungrig? Ropar jag in till mitt sovrum.

- Jag är alltid hungrig! Får jag till svar från sovrummet.

- Tänkte vi kunde käka pizza eller nått sånt enkelt.

- JAG ÄLSKAR PIZZA! Tom kommer utskuttande från mitt sovrum leende från öra till öra och han är verkligen söt när han gör så där som ett litet barn.

TOM

- Varför åt jag den sista biten! Utbrister Noelle och lutar sig tillbaka i soffan och suckar tugnt.

- För att det var så gott, kanske? Jag sveper det sista av min cola innan jag också lutar mig tillbaka i soffan.

- Är du nervös? Det kommer väldigt oförberett, nästan som en viskning men endå inte.

- Lite kanske. När åker vi imorgon? Hon tar min hand och ler lite blygt.

- Tidigt, och flygresan är lång. Jag kramar hennes hand lite men så plötsligt reser hon sig upp och börjar stöka undan. Jag vill inte göra dig orolig eller rädd Tom men jag måste varna dig för min familj, dom är väldigt annorlunda och ja, min mamma är en extremt snoffsig jävel. Dock, så har hon lärt sig leva med att jag är den typen av människa som gillar när det händer saker, jag bär inte tantiga kläder redan vid 15 års ålder bara för att jag är rik osv. Dom är inte farliga men det vi ser som naturligt och normalt kan dom, speciellt mamma, upfatta som B. Om du förstår vad jag menar. Hon rodnar djupt och skyndar sig samtidigt ut till köket för att jag inte skall se.

-Det är lugnt, I'll be there for you baby. Jag ska inte släppa dig ur sikte, speciellt inte om du ska ha den där nya klänningen på dig. Jag känner hur det pirrar till i kroppen vid blotta tanken på henne i den där sexiga saken.

Läsa, nju och kommentera :D


DEL 2 - Cash is king

TOM

- Fan va coolt!

- Vill du det seriöst!? Jag hinner precis se hur det glittrar av förväntan och lycka i hennes ögon innan hon kramar mig hårt.

BILL

- Du är ju fan sinnessjuk Tom! Jag känner hur jag blir arg men orolig på samma gång.

- Men lägg av, hur farligt kan det va. Hon e söt å sjyst. Du har aldrig blivit sur över mina träffar med fans. Tom ser utmanande på mig.

- Ja men, idiot! Jag rusar ut ur rummer, flyg förbannad över min brors jävla dumdristighet. Sju minuter senare, rädd, ledsen och förbannad, kliver jag ut genom ytterdörren och styr stegen bort från huset. Jag lirkar upp min mobil ur fickan och ringer en taxi.

NOELLE

- Noelle! Svarar jag när det hörs en igenkännande melodi spelas från min jackficka.

Mamma: Hej, Noe älskling. Det är mamma.

Jag: Jo, mamma jag hör det.

M: Älskling, hur är det i Tyskland.

J: Bra som vanligt, mycket skola dock. Jag korsar fingrarna och ler åt vetskapen att mamma inte kan se hur mycket jag ljuger om pluggandet. I sjävla verket hoppade jag av designlinjen efter en termin p.g.a tråkiga klass kompisar och för lätta kurser.

M: Du kommer väl hem till jultillställningarna.

J: Jag antar att jag inte har något större val, eller hur!

M: Lilla Noe, du vet att det här är väldigt viktigt för pappa, och massa viktiga människor kommer som vanligt.

J: Ja, jag vet, jag kommer och jag ska uppföra mig som den 17-åriga och mogna unga kvinna jag är.

M: Så ska det låta Noelle! Jag är så stolt över dig, pappa satte in lite pengar på ditt konto i eftermiddag så att du kan köpa dig någonting snyggt.

J: Okej, tack. Hälsa Aneko och Chione.

M: Det ska jag göra. Det ska bli så kul att träffa dig igen vännen, Chione har blivit så stor och hon pratar riktigt bra nu.

J: Det blir nog bra mamma, men nu måste jag gå, vi hörs.

M: Adjö älskling.

J: Hej! Jag viker ihop min mobil och suckar tugnt. Medan jag hasar fram till min dator som ligger i sängen tänker jag på min Syster Aneko och hennes lilla dotter Chione som jag inte träffat sen förra julen. Jag undrar om hon fortfarande hänger ihop med Phil som är Chiones pappa men en riktig jävla skitstövel.

När jag äntligen kommit in på mitt bankkonto blänger jag extremt surt på beloppet som är nyligen inlaggt. Siffrorna 1000$ blänger ilsket tillbaka mot mig.
-OCH DET HÄR TROR DU JAG SKA FIXA NÅGOT BRA FÖR! Skriker jag år min dator och drämmer den i täcket.

Del 1 - En julklapp

TOM

- Hej, du! Jag lägger min hand på axeln som tillhör en brunhårig tjej som står och tittar på örhängen. Hon rycker förvånat till och vänder sig hastigt om.

- Shit vad du skräms! Säger hon och sätter handen mot hjärtat.

- Oj! Sorry, jo till saken. Du tror inte du skulle kunna hjälpa mig att hitta en present? Jag vet att du inte jobbar här, eller gör du det? Hastigt lät jag min tunga vidröra ringen i min underläpp samtidigt som jag avfyrade en av mina gnistrande blickar.

- Sant, jobbar inte här, dårå? Hon rynkar sina ögonbryn lite gran och tittar smått förvirrat smått intresserat på mig.

- Jo alltså, jag måste hitta en julklapp, till min bror, som älskar smycken, och jag vet inte vad jag ska köpa! OCH det är minst 30 personer i kö redan! Jag framhäver ett lätt desperat ansiktsuttryck och försöker med hjälp av någon sorts tankekontroll övertala henne att hjälpa mig.

- Okej, men du borde väl känna din bror bättre än vad jag gör. Hon ler lite samtidigt som hon flyttar sig en bit bort ifrån stället med de dyra örhängen hon just granskat.

- Jag é dig evigt tacksam! strålar jag.

- Ta det lugnt, vi har inte hittat någonting än. Vad hade du tänkt för prisklass? Det mesta här inne är äckligt dyrt!

- Pengarna spelar ingen roll, det viktigaste är att det är någonting han inte redan har, kom så letar vi. Utan att tänka så fattar jag tag i hennes hand och drar med henne till ena enden av butiken. Vi börjar här och jobbar oss ditåt. Jag nickar bort åt andra hållet medan jag ler lite och skjuter upp kepan en bit.

- Okej! Förtfarande förvirrad följer hon med mig till den bortre delen där de har ringar och halsband för killar.

1 timme senare!

- Han kommer älska det! Nu strålar jag verkligen på riktigt.

- Det var så lite så, men dyrt vart det! Hon ler lite generat.

- Strunt i det, jag har råd. Jag flinar lite och byter snabbt samtalsämne. Vad heter du då, det kanske jag borde frågat tidigare men jag ver verkligen desperat efter en julklapp. Jag ser lite skamset på henne.

- God dag min bäste herre mitt namn är Noelle! Hon strålar av energi när hon checkt sträcker fram handen mot mig.

- Så Noelle är frökens namn! Säger jag med "gammaldags" stämma i rösta.

- Hur var herrns namn? Hon niger lite.

- Tom var namnet! Jag ler och bugar djupt.
- Okej skämt åtsido! Hennes bubblande skratt rammalr ur hennes mun när hon slår sig ner på en bänk just utanför butiken.

BILL

- Men kom då såskopp! Suckar jag tyst för mig själv. Varför ska man alltid måsta vänta på den lilla pojken! Långt borta skymtade jag tillslut en välbekant kille med välbekant gångstil.

- Tjena bro! Tom slår sig ner på stolen mittemot mig och dricker djupa klunkar ur min cola flaska.

- Det é tacken för att man fått vänta! Säger jag surt och rycker åt mig min flaska igen.

- Sorry Bill men det e faktiskt inte mitt fel att jag är sen. Säger han urskuldande.

- Nähä, vems är det då? Mitt kanske! Morrar jag.

- Tänk för att det är så, ditt fel. När jag möter hans blick möts jag även av ett stort grin.

- Hur fan kan det va mitt fel!?

- Det är väl inte mitt fel att du måste ha en julklapp och inte fan va det så lätt att hitta något som du inte redan har eller som var för fult.

- Jaja! Suckar jag, va ska vi fika?

- Inte vet jag vad du vill ha men jag vill ha en cola och någon bakelse! Hela Toms ansikte spricker upp i ett jätte leende och jag kan inte låta bli att slratta åt min brors stora aptit.

NOELLE

Några dagar efter jag träffat pojken som hette Tom åker jag in till shopping centret igen för att hitta någonting som jag kan bära på familjens julfest, dit alla pappas vänner kommer. Jag strosar runt bland klädbutikerna när någon plötsligt lägger en hand på min axel.

- Men se är det inte fröken Noelle! framför mig står han och bugar sig djupt.

- Du måste sluta skrämmas Tom! skrattar jag.

- Förlåt. Han ser genast väldigt generad ut.

- Behöver du hjälp igen, till flickvännnen den här gången?

- Nej, har ingen flickvän. Han ler och sätter sig ner. Jag såg dig och ville bara tacka än en gång för hjälpen och undrar om det finns nått jag skulle kunna hjälpa dig med? Gentjänst du vet.
-Vet inte riktigt... jag måste funderar en stud. Jag vet! utropar jag plötsligt och skiner upp.