Min Julkalender

Av någon anledning stänger sig låtarna i iTunes av sig när de inte borde ha slutat. Hm... Interesting...

Draken böjde sig sakta fram och gapade stort. Dess sylvassa tänder dröp av gift (ungefär som Carola under schlagerfestivalen) och prins Karl stod fastfrusen på sin position. Han fruktade ej draken, på grund av den förtrollade kanariefågelgodisen han åt tidigare. Men ändå visste han vad han skulle göra. Han skulle slakta draken, en gång för alla. Han höjde svärdet och draken backade en aning med sin långa ormliknande hals.

- Släpp svärdet, sade draken.

- Nej, varför då? Jag skall dräpa dig! försökte prins Karl förklara.

- För om du håller i den där metallbiten kan jag inte hångla upp dig, förstår du väl.

- Öh, nähä? sade Karl oförstående.

Draken lade huvudet på sned och log svagt, och övertalande.

- Släpp svärdet, morrade draken och rök sipprade ut från luftstrupen.

Prins Karl ryckte på axlarna.

- Okej, sade han och släppte ned svärdet som nästan försvann i den djupa pulversnön.

Draken log brett och böjde sig framåt för att bita av prins Karls huvud. Han bara glodde... I nästa stund dök häxan upp och ställde sig mellan draken och prins Karl. Hon höjde sin käpp (ja, duh, klart hon hade en käpp) över huvudet och skrek:

- Alfred Nobel har trosor!

Draken backade 25 meter, rakt in i familjen Betnäs lilla hus, och kvar blev bara en förvirrad drake och pulvriserat trä. Huset var borta.

- Åh nej! Hur gick det för fröken Betnäs föräldrar?! utbrast prins Karl och slet sig i sitt fjuniga hår.

- De är också bara pulver nu, sade häxan. Så, slutför ditt uppdrag, fortsatte hon och pekade mot svärdet som glimmade i snön, ta svärdet och hugg draken i hjärtat.

- Jag kan inte, den älskar mig, svarade han sanningsenligt.

Häxan himlade med sina maskätna ögon och sade sarkastiskt:

- Nejdå, det var absolut inget som draken sade bara för att du skulle gå närmare och den kunde bita av ditt kungliga huvud från din nackstam. Absolut inte...

- Nä precis. Jag står inte ut med att döda någon som hyser så varma känslor för en mäktig person som jag.

Häxan fnös.

- Om du är mäktig är jag en soppslev... Men nu ska jag ställa mina misstag till rätta!

Hon gav prins Karl en förtrollad domherregodis. Han åt upp den och häxan iakttog honom nöjt. Förtrollningen över domherren tog bort kanariefågelförtrollningen, vilket betydde att prins Karl kunde tänka kritiskt igen! Wohoo!

I nästa stund reste draken på sig och stapplade fram mot häxan och prins Karl.

- Förlåt, sade den, men jag försökte bara kyssa dig.

Den blinkade förföriskt med sina meterlånga ögonfransar och prins Karl sade:

- Det är lugnt.

Häxan slog handflatan mot pannan.