Crystal Massacre 5 (Dena)
Kapitel 5
Madrassen sjönk nästan till golvet när två skrikande kroppar sprang genom rummet och upp på sängen.
"Joshua, Joshua vakna!", skrattade en mjuk röst. "Vakna, Joshua!" Allt hoppande och stojande fick Joshua att kastas hit och dit i sängen.
"Va fan vill ni era idioter!", Ryter Joshua och slänger med täcket. Till svar får han två väldigt tunga tillfredsställande dunsar.
"Aaj, vad gjorde du så för?", Kved Christian av smärta.
"Hur orkar du vara så sur hela tiden, blir det inte tröttsamt?", Gnällde Christopher.
"Hur orkar ni vara så puckade jämt, va?", Joshua for rasande upp ur sängen.
"Mamma säger att du måste vara snäll annars får du utgångsförbud.", log Christopher.
"Ja och får du utgångsförbud så kan vi leka heeela tiden!", sa Christian och skrattade till.
"Hahaha jätte roligt. Om ni nu är klara kan ni väl försvinna, ni sprider för mycket av eran äckligt sockersöta barnslighet!", fräste Joshua medan han bokstavligt talat kastade sina 11-åriga pester till tvillingbröder ut genom sovrums dörren. Någon dag skulle sluta med att han ströp dem eller bröt nacken av dem. De njöt av att tortera honom. Han gav igen så ofta han kunde men de jävlarna var listiga. Det var det som irriterade Joshua mest, att idioterna kunde göra vad det ville mot vem det ville och med hjälp av trick, knep och list komma undan med det.
Joshua visste att dem inte fått höra om Rufus ännu annars skulle de definitivt inte bete sig så här, de respekterade honom också. Han visste att rådet skulle mörklägga alltihop så länge det gick. Han hoppades att det skulle läcka ut så att folk kanske äntligen skulle börja reagera.
När Joshua steg in i det stora köket var det med en hårsmån han han undgå att bli träffad i huvudet med en apelsin. När han tittade upp med stormande blick såg han Christian räcka ut tungan innan han och Christopher snabbt smet ut genom den andra köksdörren.
Argt grep Joshua tag i en av det nytvättade kopparna på bordet och hällde upp en kopp te. Just när han tagit den första klunken varmt te kom Domenique, hans bästa vän, in rusande.
"Joshua!", lyckades hon få fram medan hon förgäves försökte andas. "Rådet...fem personer...har...försvunnit!"
