Min Julkalender

Kapitel 7

"Okej", sa Sophie, "vem ska gå in först?"

   Vi var hemma hos Eddie igen, redo för det fruktade The Bloody Mary Game. Jag hade medvetet tagit på mig mitt turkosa linne som hade mycket urringning. Om Eddie faktiskt skulle trösta mig ville jag vara säker på att han fick se så mycket som möjligt av mig.

   Eddie log spjuveraktigt. "Damerna först", sa han och gjorde en gest mot badrummet.

   "Gud nej", sa Sophie och backade. "Jag vill inte gå först."

   Eddie tittade på mig. Jag log utmanande tillbaka och tog chansen att sätta min plan i verket.

   "Jag kan gå först", sa jag modigt.

   Sophies ögon blev runda som tennisbollar. "Säkert? Shit, jag vet verkligen inte om jag vågar."

   Om hon inte hade tagit det hela så seriöst hade hon kanske varit lite modigare. De där båda måste verkligen skaffa sig nya intressen. Igår kväll när jag skulle somna hade jag dagdrömt om att jag lärde Eddie att spela innebandy. Jag lärde honom att finta på bästa sätt och han log tacksamt för all hjälp.

   "Okej", sa Eddie och höll upp badrumsdörren. "Varsågod och ta plats."

   Jag gick in i det lilla badrummet som endast var upplyst av ett värmeljus. Sophie tittade vördnadsfullt på mig och Eddie flinade innan han stängde dörren.

   Jag vände mig mot spegeln och mötte mitt eget avlånga ansikte som stirrade tillbaka på mig. Det axellånga bruna håret var uppsatt i en hästsvans som vanligt, de bruna ögonen inramades av mascara och den breda munnen pryddes av läppglans.

   "Hur känns det?" ljöd Sophies röst på andra sidan dörren, och Eddie sjyssade henne.

   "Bra", svarade jag entusiastiskt. "Jag är redo att börja."

   Jag harklade mig och sa högtidligt "Bloody Mary" till spegeln. Jag lyssnade efter de andras röster men det var nu knäpptyst utanför badrummet.

   "Bloody Mary", mässade jag i samma djupa stämma och njöt av hur jag inbillade mig att Sophie stod på andra sidan dörren, helt askgrå i ansiktet.

   Jag väntade med att säga orden en tredje gång för att dra ut på spänningen. Jag kände mig nästan lite upprymd själv och stirrade in i spegeln.

   "Bloody... Mary."

   Det var som om tiden stod stilla. Jag väntade på att de andra skulle säga någonting för jag ville inte vara den som bröt tystnaden. Det här var klimaxet i min plan, det var nu jag skulle skrika och störta ut ur badrummet och påstå att jag hade sett häxan...

   I nästa ögonblick stannade mitt hjärta. Helt plötsligt var det verkligen någon i spegeln bakom mig, en skugga av något som rörde sig. Konturen av en människa formades i spegeln och jag kände skräckslaget att jag inte var ensam i rummet.

   Sedan blev allting svart.