Min Julkalender

Kapitel 9

"Marielle! MARIELLE!"

   Jag slog förvirrat upp ögonen och såg med en suddig blick Sophies huvud som lutade sig över mitt.

   "Herregud, är du okej?"

   Hennes ansikte blev klarare och klarare framför mina ögon, och jag kunde se Eddie som stod bakom henne. Jag blev plötsligt medveten om att jag låg ner på golvet och satte mig hastigt upp.

   "Ta det lugnt", sa Eddie med sin hesa röst.

   Jag satt inne på toalettgolvet och Sophie stod på huk bredvid mig. Plötsligt kom minnena flödande tillbaka in i mitt huvud och jag mindes med fasa den hemska skuggan i spegeln. Hade jag verkligen sett Bloody Mary? Det hela blev en chock och jag kände hur tårarna började rinna nerför kinderna. Sophie gav mig en kram och hjälpte mig upp. Vi gick in i vardagsrummet och jag kollapsade ner i soffan. De andra tittade oroligt på mig och jag slöt ögonen för att undvika deras tårar.

   "Vad var det som hände egentligen?"

   "Vi hade tänkt fråga dig samma sak", sa Sophie försiktigt. "När du hade sagt orden tre gånger blev det helt tyst en stund, sen hörde vi bara ett skrik och en duns. Vi slet upp dörren och du låg avsvimmad på golvet."

   "Jaså", sa jag.

   Sophie tittade oroligt på mig. "Vill du ha lite vatten?"

   Jag nickade fast jag egentligen inte var särskilt sugen och hon hoppade upp och sprang in i köket för att hämta.

   Eddie satte sig ner bredvid mig. Jag tittade instinktivt bort från honom, det var knappast såhär jag hade föreställt mig att jag skulle bli tröstad efter leken.

   "Du såg någonting, eller hur?" sa han lågt.

   Jag tvekade men nickade sedan, fortfarande utan att möta hans blick.

   "Vad?"

   "Typ... en skugga eller något. Sen blev allt svart och jag vaknade på golvet och allting var alldeles suddigt."

   Jag såg i ögonvrån hur han nickade. Han satt framåtlutad med armbågarna stödde mot knäna och händerna sammanflätade. Han såg bister ut.

   "Det... är nog ingen tvekan om saken. Det verkar som om du verkligen är synsk."

   Jag suckade och satte händerna för ansiktet. Att jag var synsk var verkligen det sista jag ville höra just nu.