Min Julkalender

AN: Orkar inte skriva något värt här. Kapitlet skulle egentligen vara en fest, men jag kom inte på hur jag skulle skriva det så jag höll mig till skolmilljön vilket får mig att tänka på att jag måste skicka en ny bild till Fanny. Det är nämligen min lucka idag. Whoops!

Angsty Piece: del 5, Maaaaalin

När jag gick genom dörren i in klassrummet såg jag att Erika redan satt där. Snacka om pluggis, asså! Jag lovar att alla tror att hon typ bor på skolan. Det hade jag i alla fall trott om jag inte visste att hon faktiskt bor i ett hus typ 1 kilomet från skolan. Inte för att det är bättre, men ändå.

Nu har jag hunnit så långt att jag skulle kunna fånga hennes blick och heja på henne - men det gör jag inte. Hon kan väl heja på mig, liksom.

- Hej, Camilla, sa Erika precis när jag tänkt klart.

Ibland är den tjejen lika läskig som hon ser ut, asså, tänkte jag och svarade lågmält och oentusiastiskt:

- Heeej, Erika.

Jag satte mig bredvid henne. Hon vände sig om.

- Har du gjort matten, frågade hon.

- Vad tror du, svarade jag surt. Erika vet verkligen hur man förstör ett gott humör. Hon borde veta bättre. Jag hejade ju tillbaka till henne idag till och med.

- Du kan kopiera av mig om du vill, sa hon och sköt över sin matteläxbok.

- Whatever, sa jag och började diskret att kopiera av Erikas omsorgsfullt skrivna mattetal. Gör hon inget vettigt på kvällarna, eller?

Gör hon något vettigt alls, frågade jag mig själv.

Sen började mattelektionen och inget spännande hände under den, förutom att jag tänkte på Halvard som jag skulle ha spanska-lektion med sedan.

När matten äntligen var slut plockade Erika och jag ihop våra böcker och gick till våra skåp som händigt nog var placerade bredvid varandra. Inte för att jag brydde mig. Plus att Erika har min nyckel och brukar hämta saker åt mig i vanliga fall.

Men grejen var nu att jag ville se en glimt av Halvard. Han har också skåp här i närheten.

- Jag går till tyskan nu, Camilla, sa Erika och började gå iväg. Vi ses på måndag!

- Whatever, svarade jag . Jag såg nämligen Halvard vända om hörnet mot skåpen. Jag började gå fram mot honom och öppnade munnen för att säga något coolt. Men jag stängde den snabbt.

Med Halvard gick den töntigaste fjortisen på hela skolan. Det såg ut som om de pratade med varandra. Ursäkta? Halvard, MIN Halvard pratar inte med töntiga fjortisar!

Malin Johansson. Maaalin Johansson. Bara namnet äcklar mig. Om det inte vore för hennes bitchiga attityd och fruktasvärt dåliga klädstil hade man ju...

- Hej, Camilla, sa avbröt Malin och log ett leende som var osymmetriskt och som visade hennes gula tänder.

Jag valde att ignorera henne.

- Hej Halvard, sa jag istället.

-Hej, Camilla, sa han snabbt, vände sig om och fortsatte att prata med Malin.

Jag började undra om det här var något sorts sjukt skämt Erika eller någon kokat ihop.

Halvard och Malin började gå mot spanskaklassrummet.

- Vi syns på spanskan, Camilla, sa Halvard och log.

- Whatever, sa jag stängde mitt skåp. Sedan öppnade jag det igen.

Halvard och Malin. Halvard och Maaalin?!?!? Har världen blivit galen?

Jag tog ut min jacka ur skåpet och gick mot skolans utgång. Aldrig att jag skulle gå på spanskan och bli tvungen att kolla på Halvard och Malin skratta och sånt tillsammans. Aldrig i livet.

När jag kommit ut ur skolan kände jag hur det började trycka bakom ögonen. Jag sprang hela vägen hem. Efter att jag öppnat ytterdörren med skakande händer kastade jag av mig väskan och jackan och slängde mig på soffan och grät hysteriskt.

Tur att Erika inte var här.