Min Julkalender

Den spännande HOST förtsättningen till Prinsens Resa. Kommentera mera förresten!

Fröken Betnäs och prins Karl hade nyss träffats på avenyn. Slottet stod i brand och prins Karls far var separerad, köttsligt fördärvad och död. Prins Karl var helt ensam i världen, förutom den nyfunna vännen fröken Betnäs, som ändå bara var med honom för att han skulle kunna rädda hennes föräldrar från en ond drake. Ja, ni hörde rätt. En ond drake. Det var nämligen ont om marshmallowssprutande godhetsdrakar, för de tycktes vara fruktansvärt allergiska mot koldioxid. En bråd död under denna industriella revolution (innan den industriella revolutionen).

- Prins Karl! Skulle inte du rädda mina föräldrar?

- Oj, hoppsan, glömde visst. Jag tänkte kasta lite sten på fönster nu när staden ändå är i upplopp, sade han och tog upp en tegelsten och kastade den mot godisaffären.

Fröken Betnäs harklade sig.

- Ehm... Staden är inte i upplopp. Allt är lugnt och tyst.

- Staden borde vara i upplopp, sanna mina ord. Kungen är död. Jag borde bli kung. Men vem kommer se till att det blir så?

- Det är nog bara du själv, min herre, sade fröken Betnäs.

- Tyst kvinna! röt prins Karl, precis som han lärt sig av sin far, innan han dog.

Fröken Betnäs ögon blev stora och tårfyllda. Var hon arg? Eller var hon ledsen? Kanske, kanske inte. Han slogs genast av dåligt samvete och sade:

- Jag ska hjälpa din familj och rädda dina föräldrar från draken. Så sant som att jag är Prins Kalle. Skapare till Kalles kaviar. Jag har mitt svärd och jag har mitt snöre. Inget kan gå fel.

Han lade händerna på höfterna och spände ut bröstet, han var en man nu. Eller, på väg att bli en man (enligt sägen blev man man då man slaktat sin första drake).

- Åh tack, prins Karl! utbrast fröken Betnäs och slängde armarna om prinsens hals.

Äventyret har börjat...