Del (20) drömmar av sammet


Varken jag eller Noelle har den minsta lust att kliva upp då sängvärmen känns så mycket mer lockande efter den sena natt det faktiskt blivit. Dock helt utan förvarning öppnas dörren till sovrummet med ett ryck och Hennes mamma står på tröskeln.
- GOD JUL! Utbrister hon och strålar med hela ansiktet.
- God jul, hör jag Noelle mumla under täcket någonstans...
- God jul, säger jag och ler lite blygt.
- Så, så.. kliv upp nu så vi får äta lunch tillsammans! Med de orden lämnar hon oss ifred igen, men orden hänger kvar i luften så vi kom fram till att det enda rätta var väl att kliva upp.

Hand i hand går vi mot matsalen och när vi kliver in genom dörren möts mina ögon av MAT! Då menar jag verkligen mycket mat. Det var nästan med någon sorts ångest fylld känsla som jag tog för mig av maten som bara tycktes växa som berg runt omkring oss.

Helt plötsligt känner jag hur det vibrerar till i min ficka, försiktigt lirkar jag upp mobilen och hoppas på att ingen ska se vad jag gör.

Från Noelle :

Sängen om 20 min,
måste ju träna bort all mat man stoppat i sig.


NOELLE

Jag biter mig i kinderna för att inte börja skratta när jag ser hur ett litet förvånat uttryck sveper över Toms ansikte men i nästa sekund ser han ut som om ingenting hade hänt.

Men sådan tur att vi skulle få tillbringa våran julafton i sängen skulle vi ju inte ha direkt, nej nej, hur kunde vi inbilla oss någonting sådant. I stället vart det så att jag och Tom fick åka in till stan med min syster Aneko och hennes dotter, ingen Phil, för att slutföra de allra sista inköpen för kvällen. När vi äntligen är framme i den extremt stora gallerian tvingar min syster på mig och Tom lill flickan så för oss bar det av till den stora leksaks butiken på fjärde våningen.

Blicken sedan i Chiones ögon när vi väl var inne affären, jag förebrår henne inte alls. De dignande hyllorna fyllda till både höjd och bredd med nallar, dockor och alla möjliga och omöjliga leksaker man kan tänka sig, är ju ett barns största dröm.

I minst en timme stod Chione och bara förundrades över hela saligheten där inne, hon gick försiktigt omkring och strök sina små fingrar över nallars sammets kroppar och dockors vackra hår. Hack i häl gick jag och Tom, han med sin arm om mig, men vi gav henne lite utrymme då det här var hennes stund och vi tyckte att den kunde hon lika gärna få spendera i sin egen lilla värld. Lite då och då vände lillan på sitt huvud som för att kolla om vi var med. Synen som utspelades framför oss var nästan lite rörande, Chione som var en nästan exakt kopia av sin mamma, i miniatyr då, hade alla asiatiska drag och svart hår som var uppsatta i två tofsar på vardera ovan sida om huvudet.

Helt utan förvarning stannar hon framför en hylla fylld med STORA nallar, eller i detta fall var det hundar. Alla var väldigt stora, mycket större än naturligt, men det fanns såklart olika raser men Chione verkade ha fastnat för en väldigt speciell. Det var en basset hound som låg ner, han var gigantisk jämfört med henne och han hade stora sorgsna ögon. Saken var den att hon sa ingenting utan stod bara där i flera minuter och tittade på jätte hunden, strök honom över nosen och klappade honom en aning bakom öronen.

- NELLA! Tjoho! Här kommer jag! Förtrollningen runt oss tre bröts av min systers glada rop och Chione vände sig om mot sin mamma och pekade med ett litet finger mot hunden.

- Mammaa, hunden vill vara med våran jul. Hennes ögon såg nästan lika sorgsna ut som hundens när hon tittade på sin mamma.

- Lilla gumman, Aneko gick fram och lyfte upp sin dotter i famnen samtidigt som hon tittade på prislappen som satt fast i hundens öra. 100$! Vännen det är väldigt mycket pengar och jag har redan köpt jätte mycket julklappar för alldeles för mycket pengar, men jag är säker på att den hunden och alla andra hundar och dockor och leksaker kommer få den underbar julafton här i varuhuset. Tänk vad mycket dom kan leka med här. Tack för hjälpen Noe! Hon ler varmt och tacksamt mot mig.

- Tom var också här, säger jag nästan lite för surt.

- Äsch! Jag gjorde ju ingenting. Rodnar Tom.

DEL  (21) Sex är en julklapp för sig

TOM

- Kom nu lilla gumman, nu ska vi gå och handla det sist inför middagen som mormor bad oss om. Vi ses vid bilen senare då. När Aneko vänder sig om och går, Chione kikar över hennes axel och jag ser hur hon kastar en förtvivlad blick mot hunden på hyllan och hur en liten tår trillar ner för hennes vackra små kinder.

-Du älskling, jag har några ärenden jag ska utreda så vad sägs om att ses om en timme utanför Cafét? Säger jag och ler lite snett som jag nästan alltid gör för att få som jag vill.

- Sounds fair to me baby! Hon ger mig en snabb kyss på munnen innan hon går iväg mot rulltrapporna.

NOELLE

Jag tittade på klockan igen, vart var han? Jag sjönk ner på bänken bredvid mig med en tung suck. Jag ryker till när det börjar tjuta och vibrera av min tills nu så tyst telefon.

Jag: Hallå! Tom?

Tom: Ja, sorry hunnie, jag kommer nu men vi kan väl ses vid bilen?

J: Jag antar det, säger jag samtidigt som jag tar mina påsar och börjar gå.

T: jag är ledsen Noe för att jag inte dök upp.

J: Det är lugnt, ljuger jag så trovärdig som jag kan innan jag lägger på.

Så fort vi kom tillbaka hem tog jag tag i Toms hand och drog med honom till sovrummet, jag stängde dörren bakom oss och låste dörren.

- Nu du, nu ska du få se. Jag bet mig i läppen, tittade förföriskt in i hans ögon innan jag smög in mina händer under hans tröja.

- Ooo se vad babe, han blinkade flirtigt mot mig samtidigt som han förde in sina händer bakom min rygg. Han lutade sig försiktigt fram och helt plötsligt mötte hans mjuka läppar mina och jag fick för första gången den eftermiddagen känna hans underbara smak i min mun, smaken av Tom.

- vänta nu här! Säger jag med bestämt röst och lägger ett finge över hans läppar så att han inte ska kunna protestera. Det var ju jag som skulle visa dig(!) någonting. Ett finurligt flin sveper över mitt ansikte och jag ser hur Toms förväntan ökas när jag tar hans hand och leder honom mot sängen.

EN TIMME SENARE

- NOELLE!!!! Jag dööör! Stönar Tom där han ligger på min säng med vardera hand knuten till mina sängstolpar i några scarfar jag hittade i min garderob.

- Det tror jag då inte att du kommer att göra älskling säger jag med retsam röst och ringlar mitt finger över hans mage, ned mot hans kalsonger, som inte direkt döljer Toms känslor, jag gränslar hans mage bak och fram så att mitt ansikte blickar mot hans fötter. Utan att ta notis om Toms böner om nåd tar jag tag med mina händer om hans fötter, kysser min väg fram från hans stortå, och upp längs insidan av hans men hela vägen upp till ljumskarna.

- Noe! Älskling, ta mig här och nu!! Jag ber dig innan jag dör av lust! Hans blick är alldeles dimmig av kåt slag och jag ser hur det blivit en liten våt fläck på hans kalsonger.

- Sånt språk! Säger jag med spelad förnärmad ton i rösten. Jag reser mig ur sängen, ställer mig vid fotänden och låter både min BH och mina trosor falla till golvet. Förföriskt och smygande kryper jag upp över fotändan, smeker av Tom sina kalsonger och lägger mig sedan över honom. Våra läppar möts i en djup och hungrig kyss men så fort våra tungor möts känner jag hur Tom spänner sig under mig och någonting varmt och kladdigt kletar sig mot min mage.


--


Nu vill jag ha komentarer!

AN: Shout out till Hanna L för ja-du-vet-vad (för roligt för att inte nämna). Förresten, jag kanske borde tipsa henne om den här bloggen. All in due time, my fellow bloggers.

Angsty Piece: del 8, Ärkehelgon Camilla

- Aldrig i livet, väste jag till Erika. Är du dum i huvudet? När jag sa plan menade jag inte en plan som skulle gå ut på att lura mig att leka helgon, utan att du skulle komma på en strategi för att krossa Malin.

- Men ser du inte hur smart det är, sa Erika tyst men entusiastiskt. Vad som än händer kommer du inte att kunna bli Lucia, eller hur?

- Vi får väl se, sa jag.

- Nämen, du vet att det är så.

- Whateeeeeever, sa jag och fnös.

- Ja, och därför är det inte bra att lägga energi på att fixa något som är omöjligt.

Jag öppnade munnen.

- Näst intill omöjligt då, sa Erika. Men hur som helst.

Erika fiskade diskret upp ett anteckningsblock från sin ryggsäck.

- Låt mig presentera, sa Erika och gjorde någon cool (INTE) handrörelse. Operation Halvard!

- Öhh, sa jag.

- Precis, sa Erika. Istället för att försöka vara dum mot Malin ska du visa vilken bra person du är för Halvard.

- Hur då, frågade jag slött.

- Genom att gratulera Malin till att hon blev Lucia.

Jag tittade oförstående på Erika.

- När Halvard tittar på!

- Asså, fan heller, Erika, sa jag. Malin är en bitch, jag vill inte prata med henne.

- Men det är din chans att imponera på Halvard.

- Okej då, sa jag försiktigt. Men om du har fel och Halvard inte ber mig att sitta med han och hans coola kompisar på lunchen innan fredag, ska jag seriöst SPÖA dig, Erika!

***

Det var lunchrast. Erika och jag hade gått över planen flera gånger och snart skulle fas ett inledas. Det var också den enda fasen.

Jag stod och väntade på antingen objekt ett eller två, jag hoppades i hemlighet på att objekt ett skulle komma först för då skulle planen gå åt helvete och jag skulle slippa snacka med Malin. Men å andra sidan kunde jag inte vara säker på att få en lunchinbjudan då.

Jag såg objekt två närma sig med sina töntvänner. Nu var objekt ett - fan heller - asså, Halvard, tvungen att komma annars skulle planen skita sig.

Jag började ta några diskreta steg mot Malin.

Tänk lunch med Halvard, Camilla. Lunch med Halvard.

Malin stod nu bara några meter ifrån mig. Erika, tjoho? Var är du, hönshjärna?

Då såg jag henne. Erika gick fram med snabba steg.

- Kod röd, halvskrek hon när hon passerade mig.

Jag tittade till höger och såg att Halvard nu kommit in i rummet.

Malin hörde såklart Erikas skrik. Smart, Erika. Riktigt smart, tänkte jag.

Malin vände sig om:

- Ville du nåt, eller?

Halvard hörde Malins gorm och vände sig om och såg mig djupt in i ögonen med den där sexiga blicken som bara han har.

Jag tittade extra längre in i Halvars ögon.

- Hallå, hojtade Malin.

Hon gillade väl inte att bli dissad. Poor sucker. Haha.

- Jag ville bara säga grattis till att du blev Lucia.

Malin tittade spydigt på mig och började sedan trippa mot matsalen.

Argh, jag ska döda Erika! Hon är verkligen dum i huvudet.

Men jag ångrade mig när jag vände mig åt höger och såg Halvards uppskattande blick.

Kodnamn: Ärkehelgon Camilla

Uppdrag: Slutfört

Take that, bitches.

Nu drar vi igång en julkalendertävling! Maila ([email protected]) ifrån vilken julkalender varje citat kommer ifrån och du kan vinna fina priser! Glöm inte att skriva din mailadress ifall att just DU vinner förstapriset! Vinnaren dras på tisdag den 16/12

1. Hawaiiskjorta? Ska du ha Hawaiiskjorta på dig mitt i vintern?

2. Jag ska skvallra för facket!

3. Det här är mitt terrarium.

4. Jag är maktmästare i stubben och du ska be mig om nyckeln.

5. Äckelpotta, äckelpotta, tvi, tvi, tvi!

6. Flyttje på fläsket tantkärring!

7. Nu är det bra! Nu är det dåligt! Nu är det bra! Nu är det dåligt!

8. Tjet, du har banne mig rätt. Jag har varit en självisk hamburgerlookalike!

9. Okej, nu kör vi, vad har vi?

10. Ja, herr Kantarell

11. Ständigt denna Vessla!

12. Göta Petter! Nu ble ja liten som enna tesked igen!

13. Hallå i örat, vem är det som ringer?

14. Det är en struts säger jag ju!

15. Jag är en julhund, det fattar ni väl,  Varför är jag så ensam vareviga kväll, Finns det nåt annat kvar än att ro-o-o-pa, Jag var jularnas fröjd, nu är jag jularnas sopa

Kapitel 9

"Marielle! MARIELLE!"

   Jag slog förvirrat upp ögonen och såg med en suddig blick Sophies huvud som lutade sig över mitt.

   "Herregud, är du okej?"

   Hennes ansikte blev klarare och klarare framför mina ögon, och jag kunde se Eddie som stod bakom henne. Jag blev plötsligt medveten om att jag låg ner på golvet och satte mig hastigt upp.

   "Ta det lugnt", sa Eddie med sin hesa röst.

   Jag satt inne på toalettgolvet och Sophie stod på huk bredvid mig. Plötsligt kom minnena flödande tillbaka in i mitt huvud och jag mindes med fasa den hemska skuggan i spegeln. Hade jag verkligen sett Bloody Mary? Det hela blev en chock och jag kände hur tårarna började rinna nerför kinderna. Sophie gav mig en kram och hjälpte mig upp. Vi gick in i vardagsrummet och jag kollapsade ner i soffan. De andra tittade oroligt på mig och jag slöt ögonen för att undvika deras tårar.

   "Vad var det som hände egentligen?"

   "Vi hade tänkt fråga dig samma sak", sa Sophie försiktigt. "När du hade sagt orden tre gånger blev det helt tyst en stund, sen hörde vi bara ett skrik och en duns. Vi slet upp dörren och du låg avsvimmad på golvet."

   "Jaså", sa jag.

   Sophie tittade oroligt på mig. "Vill du ha lite vatten?"

   Jag nickade fast jag egentligen inte var särskilt sugen och hon hoppade upp och sprang in i köket för att hämta.

   Eddie satte sig ner bredvid mig. Jag tittade instinktivt bort från honom, det var knappast såhär jag hade föreställt mig att jag skulle bli tröstad efter leken.

   "Du såg någonting, eller hur?" sa han lågt.

   Jag tvekade men nickade sedan, fortfarande utan att möta hans blick.

   "Vad?"

   "Typ... en skugga eller något. Sen blev allt svart och jag vaknade på golvet och allting var alldeles suddigt."

   Jag såg i ögonvrån hur han nickade. Han satt framåtlutad med armbågarna stödde mot knäna och händerna sammanflätade. Han såg bister ut.

   "Det... är nog ingen tvekan om saken. Det verkar som om du verkligen är synsk."

   Jag suckade och satte händerna för ansiktet. Att jag var synsk var verkligen det sista jag ville höra just nu.

Snabbskrivet kapitel som jag skrev efter skolan. Men det blev kanske lite roligt. Prins Karls karaktär utökas. DODODO!

Häxan fick nog och tog tag i prins Karl och de försvann med ett poff cinq från draken och den pulvriserade huset. De dök upp efter en ödlas blinkning.

Prins Karl såg sig förvirrat om.

- Var är vi?

- Vi är på Eiffeltornet, i Paris. Paris är Frankrikes huvudstad, förklarade häxan.

- Jaha, okej, sade prins Karl och hans ögon for i kors då han såg ned mot marken. Det såg ut som att de var väldigt högt upp.

Häxan stampade otåligt med foten mot golvet.

- Jag tog dig hit för du är helt jävla dum i huvudet, inget illa menat. Jag ska hjälpa dig. Och jag kan inte hjälpa dig om du går på galenskaper som en drake sagt!

Prins Karl kliade sig på hjässan.

- Varför är du naken?

- Öhm... Det är en lång historia. Jag lekte med mina röster i huvudet när polisen kom och förstörde hela min tillvaro... Jag lekte med rösterna i trädgården och ibland tar de på mig... och sånt... så de klädde av mig, och jag trivs med att vara naken. Jag brukar få många komplimanger för mig kropp.

Häxan stirrade oförstående på honom. En gulvit mask hoppade ur en finne på hennes kind, (häxor har levande pormaskar).

- Okej..., sade hon efter att masken krupit iväg till souvenirshoppen, vad är det du vill prins Karl?

- Öh... Jag vill ha en riktig ponny?

Häxan började tappa tålamodet.

- Nej, nej, NEJ! Du vill bli kung!!

- Ja, just det! sade prins Karl och sken upp i ett strålande leende, glad att själv ha kommit på vad det är han strävar efter.

Häxan skakade på huvudet, andades djupt och räknade tyst till tio. Sedan sade hon:

- För att bli kung måste du återta tronen. Vilka har tronen? Jo, poliserna har den nu. Titta ner, ser du de där klädda i blått?

Prins Karl lutade sig mot gallret. Han flämtade till när han fick syn på dem.

- Poliser!

- Ja, de finns överallt nu. Vaktar alla ställen och sånt. Egentligen letar de efter dig, för du är den enda rättmätiga arvingen. Vad betyder det att du måste göra?

Prins Karls hjärna gav ifrån sig ett surrande läte. Allt stod stilla där inne. Inte ens nervsignalerna fungerade.

- DU MÅSTE DÖDA POLISCHEFEN FATTAR DU VÄL! utbrast häxan i en orkanvind av läskig grön andedräkt.

- Jaha, sade prins Karl och torkade av det gröna salivet från ansiktet.

- Jaha? Jävla ungjävel, nu far vi, muttrade häxan och tog bryskt tag i prins Karls nackskinn.

A/N: Jag är ledsen för att denna publicerades så sent samt att den vart så kort men jag har vartit busy busy och är super trött just nu.

Del 8 - Uttråkad

BILL

Men svara dåå! Förbannad på min osmidige bror viker jag ihop min mobil med ett smack. Jag känner att jag behöver lite sällskap, av vem som hellst just nu. Jag är so ofantligt less på mig själv och mitt eget sällskap att jag i mitt desperata försök att nå omvärlden loggar in på en chat för södra Tyskland. Ange alias mumlar jag och skriver in det första jag kommer på "langweilig"

Babydollxxx: E d ingen här lxm? Jag håller på dö av tristess,,

Langweilig: Hey babydollxxx, hur äre? Lusst att snacka?

B: Tack! You just made my day!

Och så fortsatte vi i fler timmar, det visade sig att Babydollxxx var en 17 årig tjej från Washington DC, fick även se en bild på henne, sjukt söt flicka vill jag lova.

TOM

- Och du håller koll på din dotter! Fräser Noelle när vi kliver in i matsalen för att äta fukost lunch med resten av familjen.

- Hörrö du unga dam! Noelles pappa, president snubben, höjer ett ögonbryn och tittar sin ditter djupt i ögonen.

- Ja men pappaaaa. Noelle blir gnällig på rösten och låter precis som Chione när hon inte får som hon vill.

- Slut diskuterat! Säger han markerande och till och med jag förstår att det inte skulle vara lönt att argumentera emot.

NOELLE

För att hälsa på mina vänner har jag bestämt mig för att vi skall ta en taxi, först och främst för att inte dra till oss all uppmärksamhet och sedan för att vår chaffis inte skall nehöva roa sig själv hela dagen. Hand i hand traskar jag och Tom hand i hand ner för grusgången, Tom kysser min hand och jag börjar genast fnissa.

- Lova att du inte avslöjar att du är en 80 åring i en 20 årings kropp för mina vänner Tom. Jag trycker hands hand och tittar menande på honom.

- Okej, jag ska försöka, men jag ka inte lova något. Säger han innan han glider in efter mig i Taxin.

AN: So, funny story, jag kunde inte skriv ut mitt SO-arbete, så jag gick till datasnubben med skägget och han tittade på datorn ett tag och ba: du kommer inte in på servern. Och jag ba: jo, jag vet. Och han ba: det enklaste sättet att få det här att fungera är installera om datorn. Så han ska göra det imorgon. Därför måste jag ägna kvällen åt att ladda över allt från min dator till den externa hårddisken.

Två saker jag var nervös över:

1. Jag ville inte att han skulle upptäcka Sims 2 på datorn, vilket han inte gjorde. Phew.

och

2. Jag var orolig att han skulle kommentera över diverse tveksamma saker jag hade på mitt USB-minne (jag fick långa hans dator att skriva ut på). Men det gjorde han inte heller.

Great succes!

Så, nu kanske du trodde att det här hade något att göra med varför kapitelet var sent, men där har du fel. Jag har helt enkelt bara varit lat.

MEN, som ni kan se är jag den andra som lagt upp kapitel 8 än så länge.

Angsty Piece: del 8, Lucia, nja, inte riktigt än

- Nu har vi samlats här för att utse årets Lucia, skorrade skolans rektor med sin skånska dialekt.

Det var alldeles tyst i matsalen. Hela skolan var där för att se mig bli vald till Lucia.

- Att vara Lucia handlar inte bara om att ha blont hår, fortsatte rektorn. Utan också om...

- Pff, viskade jag till Erika. Att det gör.

-...att representera skolan samt få det ärofyllda uppdraget att läsa Luciadikten i samband med Luciatåget. Vi har räknat alla röster och den som har fått flest röster och således blir årets Lucia är...

Ett spänt sus gick genom matsalen.

- Malin Johansson, 8B.

Applåder.

Jag klappade inte, och det var inte för att Malin är världens töntigaste och för att hon måste ha fuskat utan för att jag, JAG inte hade blivit Lucia.

Jag sköt ljudligt ut stolen jag suttit på och reste mig upp.

- Vad gör du, viskade Erika.

- Det ska du ge fan i, skit-jävel, skrek jag och rusade ut från matsalen samtidigt som jag försökte hålla tillbaka tårarna.

Jag sprang in på den närmaste toaletten, fast jag aldrig brukar gå på just den toan eftersom den är så jävla äcklig och luktar piss.

Hur kunde Malin bli Lucia? Det är inte som om någon skulle ha röstat på henne. Hon är dum i huvudet och har inte ens blont hår!

Och nu kommer Halvard att bli kär i henne bara för att hon är Lucia!

Halvard.

Undra vem han röstade på?

Om han röstade på Malin svär jag att jag skiter i slöseri med döda snyggingar och kör över honom med min cykel eller nåt.

Jag måste få redan på vem han röstade på. Eller, inte jag – Erika.

Jag tog fram min telefon.

”ta reda på vem H röstade på”, skrev jag snabbt med ena tummen.

När jag skickat iväg meddelandet kom jag på hur puckat det var.

Erika har ju aldrig på sin telefon. Inte för att jag klandrar henne. Vem skulle ringa henne? Men nu har jag alltså slösat 49 öre på Erika. Fett ovärt.

Min telefon pep till. Jag vek förvånat upp den.

”Okej”, stod det.

Jag bestämde mig för att svara. 49 öre hit eller dit, liksom.

”Jag går hem nu”

Sedan torkade jag mina tårar så gott det gick och fixade till mascaran. Jag låste upp dörren till toaletten och sprintade mot skolans utgång.

Whatever.

Two random facts:

1.  Jag fick ett brev från Père Noël idag.

2.  Snacka om överkompensation för kort kapitel (se all fetstil text).

Kapitel 8

Det var ett långt och smalt rum, endast belyst med facklor som dansade på de grottliknande väggarna. I ena änden av rummet fanns en stor ekdörr som sakta öppnades. En flicka med gyllene lockar klev in, släpandes på något som verkade vara alldeles för tungt för henne. Hon gav inte upp utan tog i av alla krafter och fick med sig sin last till andra änden av rummet. Där satt en gammal och maktfull man i en chinzfåtölj och betraktade flickan.

   "Vad har du där?" frågade han med en djup röst och tittade ner på byltet. Det var ett männskobarn som låg där på golvet, avsvimmad, med de bruna håret liggandes runt ansiktet.

   "Fångst", svarade flickan med de gyllene lockarna. "Jag lyckades få med mig henne innan hon smet."

   "Duktigt flicka", viskade mannen och log ett gnistrande leende. "Hon kommer att bli mycket användbar."

   "Vad vill du att jag ska göra av henne?"

   Mannen sträckte sig efter en liten kniv med skarpa eggar som låg på en hylla nära chinzfåtöljen och gav den till flickan.

   "Märk henne", sa han allvarligt. "Märk henne, och skicka henne sedan tillbaka."

   "Tillbaka?" flickan med de gyllene lockarna så alldeles förfärad ut. "Men jag har ju just..."

   "... Ta det lugnt", försäkrade han henne. "Var inte orolig, flickans tid kommer. Se bara till att hon får märket."

   Flickan med de gyllene lockarna nickade och böjde sig ner över fångsten med kniven i handen. Sakta och bestämt drog hon den skarpa eggen över männskobarnets hud, och blod sipprade ner på det kalla stengolvet.


Dagens bild hör till detta kapitel

DEL 7 - Mornings

NOELLE

- Så vad står på agendan idag? Tom tittar upp över kanten på täcket med pigga ögon.

- Vi ska träffa några av mina närmaste vänner. Jag sträcker på mig där jag ligger i sängen och ger ifrån mig ett långt stön.

- Oj, oj. Nära på vilket sätt. Tom plirar retsamt mot mig innan han dyker ner under täcket.

- Du din..! Det tar inte mer än någon sekund innan jag är under täcket, letande efter Toms kittliga punkter.

- Vad gööööör niiiii? Hör jag plötsligt en liten röst säga. Jag är snabbt uppe med huvudet igen och upptäcker Chione som står och trycker i dörröpningen.

- AAAAAAAAAAAANNNNNNNEEEEEEEKKKKKKKKKKOOOOOOOOOOO!!!!!!!!!!!!!!! Tjuter jag irriterat och med ens är Chione borta från mitt rum. Surt reser jag mig upp ur sängen, all busighet som tidigare bubblat i kroppen va som bortblåst. Linnet jag sovit i plockar jag av mig som om ingenting, men jag kan inte låta bli att dra på munnen när jag ser Toms min.

TOM

Mina manliga instinkter är så gott som omöjliga att hålla tillbaka när Noe utan någon som helst förvarning helt naturligt börjar klä av sig framför mig. Bilden av hennes söta bröst infiltrerr snabbt min hjärna och bilden etsas fast på min näthinna. Noelle böjer sig fram över en byrolåda för att leta efter en bh men jag är snabb. Innan hon hunnit räta på sig till sin fulla längd står jag bakom henne. Fingrarna stryker jag över henne i lena små rörelser och jag ser hur hon ryser till när jag låter dem snudda vid brösten. Min näsa borrar jag in i hennes hals, jag drar in den söta doften som är aldeles unik för denna fantastiska flicka. Efter vad som känns som en evighet vänder sig Noelle om och kysser mig djupt. Vår tungor går världens rond i brottning, jag suger in hennes under läpp i min mun och tittar busigt in i hennes ögon men släpper genast taget när jag känner en hand komma trevandes i linningen till mina kalsonger. Rummet börjar genast gunga när hennes lilla hand tar i mig, mina andetag blir ansträngda, det svartnar för ögonen och jag är i himmelriket.

Angsty Piece: del 7, De gamla grekerna hann med mycket i sina dagar

Vad höll på att hända med mig? Det här var andra gången jag ringde till Erika på lika många dagar. Men vad det än var visste jag att det inte var hälsosamt.

- Hej, det är Erika, svarade hon efter alldeles för många pip.

Jag suckade lättat över att det inte var Erikas knäppa och total ocoola wannabe-pappa som svarade.

- Det är jag.

- Vem, sa Erika förvirrat.

- Camilla, dumhuvud.

- Jaha, svarade Erika. Jag hörde inte att det var du.

- Nähä, skyll dig själv då, sa jag surt.

- Är det något särskilt du vill, frågade Erika. För det är ju andra advent och vi ska snart äta adve...

- Andra advent, avbröt jag skarpt. Vem bryr sig om att några gamla greker bestämde att det skulle vara andra advent?

- Det gjorde de aldrig, Camilla, sa Erika och suckade.

- Nähä, varför gjorde de inte det, undrade jag högt och ångrade mig genast. Bara inte Erika började förklara för mig.

- Advent betyder ju ankomst...

För sent.

-...och det var fakti...

- Whaaaaatever, Erika, sa irriterat. Sa jag att du skulle förklara, eller?

Erika sa ingenting.

- Nä, precis, fortsatte jag.

Jag tog en konstpaus.

- Har du kommit på hur vi ska få Halvard att gilla mig mer än tönt Malin, frågade jag.

- Nja, jag har kommit på en sak i alla fall, började Erika.

- Vadå, undrade jag.

- Malin får inte bli Lucia.

- Va, utbrast jag. Är Malin med i röstningen?

- Visste inte du det, undrade Erika långsamt.

- Hur ska jag veta det, frågade jag högt. Du har ju inte berättat för mig!

- Förlåt, jag trodde att du visste, sa Erika.

- Ja, och alla vet ju hur det går för de som inte aldrig vet utan bara tror.

- Förlåt, sa Erika igen.

- Whatever. Det är ju bra att du har tänkt på hur vi ska göra, men det finns inte en chans att jag inte blir Lucia.

- Nä, det är ju klart, förstås, sa Erika.

- Så därför tycker jag att du kommer på med en bättre plan till imorgon.

- Självklart, sa Erika försiktigt.

- Bra, och glöm inte, det ska ingå i planen att jag blir Lucia. Förstått, morrade jag och la på utan att vänta på svar.

Kapitel 7

"Okej", sa Sophie, "vem ska gå in först?"

   Vi var hemma hos Eddie igen, redo för det fruktade The Bloody Mary Game. Jag hade medvetet tagit på mig mitt turkosa linne som hade mycket urringning. Om Eddie faktiskt skulle trösta mig ville jag vara säker på att han fick se så mycket som möjligt av mig.

   Eddie log spjuveraktigt. "Damerna först", sa han och gjorde en gest mot badrummet.

   "Gud nej", sa Sophie och backade. "Jag vill inte gå först."

   Eddie tittade på mig. Jag log utmanande tillbaka och tog chansen att sätta min plan i verket.

   "Jag kan gå först", sa jag modigt.

   Sophies ögon blev runda som tennisbollar. "Säkert? Shit, jag vet verkligen inte om jag vågar."

   Om hon inte hade tagit det hela så seriöst hade hon kanske varit lite modigare. De där båda måste verkligen skaffa sig nya intressen. Igår kväll när jag skulle somna hade jag dagdrömt om att jag lärde Eddie att spela innebandy. Jag lärde honom att finta på bästa sätt och han log tacksamt för all hjälp.

   "Okej", sa Eddie och höll upp badrumsdörren. "Varsågod och ta plats."

   Jag gick in i det lilla badrummet som endast var upplyst av ett värmeljus. Sophie tittade vördnadsfullt på mig och Eddie flinade innan han stängde dörren.

   Jag vände mig mot spegeln och mötte mitt eget avlånga ansikte som stirrade tillbaka på mig. Det axellånga bruna håret var uppsatt i en hästsvans som vanligt, de bruna ögonen inramades av mascara och den breda munnen pryddes av läppglans.

   "Hur känns det?" ljöd Sophies röst på andra sidan dörren, och Eddie sjyssade henne.

   "Bra", svarade jag entusiastiskt. "Jag är redo att börja."

   Jag harklade mig och sa högtidligt "Bloody Mary" till spegeln. Jag lyssnade efter de andras röster men det var nu knäpptyst utanför badrummet.

   "Bloody Mary", mässade jag i samma djupa stämma och njöt av hur jag inbillade mig att Sophie stod på andra sidan dörren, helt askgrå i ansiktet.

   Jag väntade med att säga orden en tredje gång för att dra ut på spänningen. Jag kände mig nästan lite upprymd själv och stirrade in i spegeln.

   "Bloody... Mary."

   Det var som om tiden stod stilla. Jag väntade på att de andra skulle säga någonting för jag ville inte vara den som bröt tystnaden. Det här var klimaxet i min plan, det var nu jag skulle skrika och störta ut ur badrummet och påstå att jag hade sett häxan...

   I nästa ögonblick stannade mitt hjärta. Helt plötsligt var det verkligen någon i spegeln bakom mig, en skugga av något som rörde sig. Konturen av en människa formades i spegeln och jag kände skräckslaget att jag inte var ensam i rummet.

   Sedan blev allting svart.

Av någon anledning stänger sig låtarna i iTunes av sig när de inte borde ha slutat. Hm... Interesting...

Draken böjde sig sakta fram och gapade stort. Dess sylvassa tänder dröp av gift (ungefär som Carola under schlagerfestivalen) och prins Karl stod fastfrusen på sin position. Han fruktade ej draken, på grund av den förtrollade kanariefågelgodisen han åt tidigare. Men ändå visste han vad han skulle göra. Han skulle slakta draken, en gång för alla. Han höjde svärdet och draken backade en aning med sin långa ormliknande hals.

- Släpp svärdet, sade draken.

- Nej, varför då? Jag skall dräpa dig! försökte prins Karl förklara.

- För om du håller i den där metallbiten kan jag inte hångla upp dig, förstår du väl.

- Öh, nähä? sade Karl oförstående.

Draken lade huvudet på sned och log svagt, och övertalande.

- Släpp svärdet, morrade draken och rök sipprade ut från luftstrupen.

Prins Karl ryckte på axlarna.

- Okej, sade han och släppte ned svärdet som nästan försvann i den djupa pulversnön.

Draken log brett och böjde sig framåt för att bita av prins Karls huvud. Han bara glodde... I nästa stund dök häxan upp och ställde sig mellan draken och prins Karl. Hon höjde sin käpp (ja, duh, klart hon hade en käpp) över huvudet och skrek:

- Alfred Nobel har trosor!

Draken backade 25 meter, rakt in i familjen Betnäs lilla hus, och kvar blev bara en förvirrad drake och pulvriserat trä. Huset var borta.

- Åh nej! Hur gick det för fröken Betnäs föräldrar?! utbrast prins Karl och slet sig i sitt fjuniga hår.

- De är också bara pulver nu, sade häxan. Så, slutför ditt uppdrag, fortsatte hon och pekade mot svärdet som glimmade i snön, ta svärdet och hugg draken i hjärtat.

- Jag kan inte, den älskar mig, svarade han sanningsenligt.

Häxan himlade med sina maskätna ögon och sade sarkastiskt:

- Nejdå, det var absolut inget som draken sade bara för att du skulle gå närmare och den kunde bita av ditt kungliga huvud från din nackstam. Absolut inte...

- Nä precis. Jag står inte ut med att döda någon som hyser så varma känslor för en mäktig person som jag.

Häxan fnös.

- Om du är mäktig är jag en soppslev... Men nu ska jag ställa mina misstag till rätta!

Hon gav prins Karl en förtrollad domherregodis. Han åt upp den och häxan iakttog honom nöjt. Förtrollningen över domherren tog bort kanariefågelförtrollningen, vilket betydde att prins Karl kunde tänka kritiskt igen! Wohoo!

I nästa stund reste draken på sig och stapplade fram mot häxan och prins Karl.

- Förlåt, sade den, men jag försökte bara kyssa dig.

Den blinkade förföriskt med sina meterlånga ögonfransar och prins Karl sade:

- Det är lugnt.

Häxan slog handflatan mot pannan.

AN: Sorry att det är sent. Jag har skjutigt upp det för att jag inte riktigt visste vad jag skulle ta med och inte. Tyvärr lite sent. 20 min. Jag ska skriva lite kapitel imorgon så det ska förhoppningsvis inte hända igen... ;)

Angsty Piece: del 6, Slöseri med döda snyggingar

- Hej, är Erika där, frågade jag otåligt i telefonen.

- Det beror på, vem är det som frågar, svarade Erikas jätterolige pappa. NOT.

- Camilla.

- Jahopp, hon är tyvärr i duschen, ATM, så du kan ju ringa upp senare, sa Erikas pappa som om han berättade en stor hemlighet.

Jag kände verkligen för att skrika åt Erikas pappa att han skulle gå och hämta Erika. Men jag tror att han skulle ta det som ett skämt eller nåt, så jag höll käften och la på.

Man behöver ju inte undra varför Erika är så konstig, precis.

15 minuter senare ringde min telefon. Jag svarade otåligt:

- Ja?

- Hej, det är Erika, svarade Erika. Vad hän...

- Hur länge duschar du egentligen, avbröt jag frågande. Hur svårt ska det vara att ringa upp?

- Jag hade precis börjat när du ring..

- Whatever, sa jag avfärdande. Har jag sagt att jag vill höra dina ursäkter? Nu ska vi prata viktiga saker.

- Halvard?

- Kan du aldrig hålla käften, utbrast jag frustrerat.

- Så det handlar inte om Halvard, sa Erika frågande.

- Det sa jag inte.

- Jag visste det, sa Erika entusiastiskt.

- Käften. Tillbaka till saken. Maaalin måste bort.

- Okej, sa Erika förvånat. Vad menar du?

- Malin ska inte få ta Halvard ifrån mig. Vi måste komma på en plan. Halvard får inte tycka om Malin mer än mig.

- Jag vet inte om det är en sån bra idé, sa Erika försiktigt.

- Jo, jag vet att det är en bra idé, sa jag och log för mig själv. Det var ju jag som kom på den.

- Jamen, jag tycker inte att vi ska vara taskiga mot Malin.

- Är du dum i huvudet, halvskrek jag. Det är ju det som är grejen.

- Ska vi inte se till så att Halvard gillar dig bättre bara, undrade Erika.

- Same shit.

- Nä, inte riktigt.

- Whatever, vi gör väl så då, sa jag. Bara det slutar med att Halvard älskar mig mest.

- Absolut sa, Erika. Vad gjorde du igår du? Vi träffades ju inte efter skolan.

- Såg på Titanic, sa jag väldigt snabbt. Var det för snabbt? Hur som helst, Erika fick inte veta vad jag gjort.

Men jag ljög ju faktiskt inte. För jag hade sett på Titanic igår. Bara inte direkt efter skolan. Men det behövde ju inte Erika veta.

- Titanic? Varför det?

- Inget särskild anledning.

- Nähäpp, sa Erika klämkäckt. Men du, mamma ropar på mig nu. Måste kila.

- Nämen, hörrudu, började jag.

Men hon hade redan lagt på.

Jag kastade telefonen i sängen.

Jaha, det var väl lika bra ändå. Jag ville verkligen inte berätta för Erika varför jag sett på Titanic. Hon skulle typ skratta eller nåt.

Anledningen till att jag såg Titanic var för att snyggingen dör i slutet. Precis som Halvard skulle dö om han blev ihop med Malin.

Det var i alla fall vad jag tänkte igårkväll.

Idag tycker jag mest att det är slöseri för så snygga killar att dö.

Kapitel 6

Med snabba fingrar skrev jag in Bloody Mary Game i sökmotorn på datorn och väntade ivrigt på träffar. Google kom upp med 1 070 000 träffar så det var bara att välja och vraka. Efter gårdagens seans hade Sophie sagt att vi skulle träffas och "köra The Bloody Mary Game, du vet" och jag hade ivrigt nickat till svar trots att jag inte hade den blekaste om vad det var för något. Jag hade ju faktiskt sagt att jag var intresserad av det övernaturliga och hon verkade ta förgivet att jag var väl insatt i det också. Både Eddie och Sophie var upprymda av vindpusten som hade släkt alla ljusen igår, även om det var det mest upphetsande som hände. De försökte att ställa frågor till någon ande, men det hände ingenting, nothing, nada. De verkade ändå väldigt nöjda med det hela och sa att de måste fortsätta i mörkrets banor, och nästa steg var alltså The Bloody Mary Game.

   Jag surfade in på en sida som hette castleofspirits.com. Där fanns en väldigt tydlig beskrivning om vad det var vi skulle göra imorgon.

Bloody Mary is the children's game of summoning an evil and vengeful witch of the same name. This is done by standing in a bathroom, with one candle lit and calling the name "Bloody Mary" into the mirror three times in a row.
It is only the bravest of children who would attempt to participate in this game.

It is believed that by taking part in this game, and summoning the witch, it would have one of the following terrible consequences:

eyes being ripped out by the witch.

found with claw marks all over body.

disappear mysteriously from the bathroom and end up in the mirror with the witch for eternity.

view the horrifying image of the witch appear in the mirror.

driven insane or dropping dead on the spot at the appearance of the witch in the mirror.

suffer terrible claw marks all over face.

Efter att ha surfat runt ytterliggare insåg jag att det fanns ungefär lika legender till vem denna Mary var, alla historier kom ifrån USA, men kunde skilja sig helt mellan olika delstater. Antingen var hon en häxa som levde för hundra år sedan som blev bränd på bål, eller en liten flicka som blev levande begravd eller till och med en gammal engelsk drottning som var känd för sina blodiga avrättningar. Hur som helst var det i alla fall så att man skulle gå in i ett badrum och säga Bloody Mary tre gånger och sen skulle någonting hemskt hända.

   Jag suckade besviket det här lät snarare som något ett par tolvåringar skulle syssla med än ett par sextonåringar. Vad höll egentligen Sophie och Eddie på med?

   Nåja, jag kunde ju alltid låtsas att jag såg spöket i spegeln och bli jätterädd och gråta i Eddies armar. Den här leken kanske har några fördelar i alla fall.