Prinsens resa: 4. Haggan från mörkret av HANNA
När jag skrev detta kapitel blev jag lite carried away och märkte inte hur långt det blev förrän jag insåg hur långt det hade blivit. Anyway. Enjoy peeps!
Förresten... Varför röstar ingen på mig?? Buhu.
Prins Karl gnuggade sina små knubbiga fingrar. Det var kallt. Och han var ensam och ledsen. Han började gråta. Snarare, stortjuta sådär som bara småbarn kan, vilket knappt låter som tårar, utan snarare ett slags sirenliknande wääääh wäääääääääh. Han skrek sådär tills han knappt fick någon andan och han började hulka mellan sina wääääähn. Ljudet studsade mellan husväggarna i den smala gränden.
Självklart förblev han ej osynlig, trots sin lilla litenhet och barnsligt runda kinder.
En kutryggig gumma, i en trasig och loppig svart kappa, närmade sig prins Karl med stapplande steg. Det enda man kunde se av hennes ansikte var den stora, krokiga näsan som stack fram under huvan. Den var vårtig och kornig med porer stora som månens kratrar, enligt prins Karl. När hon kom närmare kunde prins Karl utskilja fler ansiktsdrag hos gumman. En stor rumphaka, smala läppar, och gula, genomträngande ögon.
- Vill du ha ett äpple, lilla barn? frågade hon med en knarrig röst.
Prins Karl slutade att gråta och sade tjurigt:
- Ett: Jag är inget barn, jag är en prins. Två: Jag äter inte frukt, bara godis, för jag är en prins.
(Nu kanske det låter ganska puckat av prins Karl, som berättar att han är en prins för en gammal hagga, troligtvis en häxa, som han absolut inte känner, och som dessutom verkar vara totalt evil med tanke på de gula ögonen.
Men det var inte alls puckat! För inget, och då menar jag INGET, prinsen kunde göra var någonsin puckat!)
Prins Karl höjde på näsan upp i vädret och blåste upp bröstet, som han lärt sig av sin far (innan han dog).
- Vad gör en så fin prins som du här ute? I dessa farliga bakgränder? Borde inte en kunglighet som dig själv endast vandra under avenyns varma lampsken? Eller snarare, dinera en underbar måltid i slottets matsal, klädd i guld istället för detta tarvliga snöre?
Prins Karl hade lärts av sin far (innan han dog) att vara artig mot alla som behandlade honom så, så han bockade och sade:
- Polisen stormade slottet. Skar min far i tolv bitar och slet sönder hans kroppsdelar. Min mor och mina systrar våldtogs och modellerades och skeppades till de tolv öarnas ö, AKA disneyworld, där de skall arbeta som Snövit, Askungen, Törnrosa och Björn Gustafsson. Polisen brände sedan ned slottet. Jag var ute i trädgården och lekte oskyldigt med mina röster i huvudet, så jag tog ej skada av våldsdådet.
- Oj, det låter allvarligt, sade häxhaggan medlidande men hennes blick var snarare fullt av begär och hon gnuggade förtjust händerna och slickade sig med sin gröna tunga om sina smala, spruckna läppar.
Prins Karl nickade. Polisen var trots allt den värsta gangsterligan i landet. Till och med prins Karl, med sina blotta fem vårar, visste det.
Kommer prins Karl inse haggans evilness? Kommer polisen att hitta dem? Har Gudfadern något med den här sagan att göra? Kommer prins Karl ha kommit fram till familjen Betnäs hus lagom till nyår? Är jag så seg på att kommaf fram till saken? Och varför dyker det upp random karaktärer hela tiden i denna berättelse; kommer det fortsätta så? Kommer...
Svaret får du om du frågar mig! Men det är inte säkert att jag vet!
Vi ses imorgon, farväl, dododo
"Prins Karl höjde på näsan upp i vädret och blåste upp bröstet, som han lärt sig av sin far (innan han dog)." Asså HAHAHAA nää han lärde sig det när pappan dog.
"AKA disneyworld, där de skall arbeta som Snövit, Askungen, Törnrosa och Björn Gustavsson. Polisen brände sedan ned slottet. Jag var ute i trädgården och lekte oskyldigt med mina röster i huvudet, så jag tog ej skada av våldsdådet."
HAHA Hanna så sött!
