Min Julkalender

Kapitel 4

Rufus var död. Någon hade skurit halsen av honom. Jacket var så djupt att det var ett under att huvudet fortfarande satt kvar på kroppen, inte för att det spelade någon större roll för Rufus.

Joshua gick långsamt fram mot kroppen. I en fullvuxen mans kropp finns ungefär sex liter blod. När Joshua tittade på blodpölen runt Rufus huvud såg det snarare ut som tjugo.

När stormästaren tillslut kom dit hade mörkret redan fallit. Joshua tog sig snabbt upp ur den sittande position han haft sedan upptäckten av det tragiska mordet. Han gick fram till stormästaren och gav honom den hårdast "Vad var det jag sa?" blicken innan han argt stormade ut ur den inte lika längre vackra byggnaden. Rufus hade varnat Stormästaren för att attacker som dessa men ingen hade lyssnat. Dörren ut flög hårt upp. Snön krasade under hans skor när han gick ut på backgården. Joshua sparkade argt på det närmaste trädet, men kom snabbt att ångra det när grenarna tunga av snö gav vika. Han orkade inte bry sig och kollapsade under den massiva vikten. När han låg där med armar och ben spretandes åt alla håll och kände hur luften pressades ut ur hans lungor förstod han att det aldrig skulle sluta. Det skulle aldrig ta slut.

Tillslut blev han tvungen att slita sig ut ur snödrivan innan han svimmade av syrebrist.

När Joshua tvingade sig själv hem och in i sitt rum föll han graciöst ner på sängen. Han kurrade ihop sig i fosterställning under alla tjocka duntäcken.

Helt utan varning slogs dörren till hans rum upp.