Min Julkalender

Kapitel 5

Jag hade lyckats bjuda med mig själv till Eddie efter skolan. Sophie var lite tveksam först, hon och Eddie skulle egentligen hålla en seans och försöka få kontakt med andevärlden. Jag bedyrade för henne att jag var jätteintresserad av det ockulta och då var det plötsligt inga problem. Mitt hjärta tog ett skutt i bröstet när Eddie öppnade dörren, log och sa hej till oss med sin hesa röst och ledde oss upp till vinden. Tydligen var det där de höll sina seanser, i ett litet vindsrum fullt med ljus, kuddar på golvet och ett lågt bord i mitten. Vi slog oss ner vid bordet och Eddie gick omkring och tände alla ljusen. Det blev fort kvavt i rummet och jag kände hur jag började svettas.

   "Då börjar vi", förkunnade Eddie och satte sig ner på golvet bredvid oss.

   Vi fattade varandras händer och mina kumpaner slöt sina ögon, vilket passade mig utmärkt. Nu kunde jag studera Eddie noga utan att behöva vara diskret med mina blickar. Hans hand kändes varm mot min och jag log lyckligt.

   "O ärade makter, vi hedrar er och ber er om nåd att låta oss tillträda ert territorium", mässade Eddie. Det lät som rent svammel i mina öron. "Ge oss kunskap om er och den icke-levande befolkningen som har en djup inverkan på oss dödliga."

   Jag hade aldrig förut deltagit i en seans, men misstänkte ändå att Eddie hade komponerat ihop sitt lilla tal själv. Sånt här hade jag sett på tv, men då brukade det inte riktigt gå till som det gjorde nu.

   "Giv oss kunskap!" hojtade han och jag hoppade nästan till av hans utrop. Det här började bli lite väl flummigt för min smak.

   Vi satt stilla med ögonen slutna (ja, inte mina dock) och väntade. Sophie såg upphetsad ut och hade ögonen så hårt hopknipna som bara var möjligt. Jag kvävde en gäspning och undrade hur länge det här skulle tänkas hålla på.

   Plötsligt svepte en vindpust genom rummet, och alla ljus blåstes ut. De andra slog upp sina ögon med ivriga blickar. Det kändes plötsligt alldeles kallt där vi satt och jag började nästan huttra.

   "Det är dags", viskade Eddie med en låg och ovanligt hes röst. "Mörkrets makter är här."